Träningen igår kväll var antingen lagd försent (började kl 21) eller så var det avsaknaden av vår tränare som gjorde att skrattmusklerna blev de mest använda. Herregud vilka kommentarer, ett smakprov kommer... Vi avslutade med lite styrka med bla. armhävningar när en av tjejerna säger: "jag kan inte, och inte vill jag heller för jag vill inte att de små bröst jag har ska försvinna helt". Japp, där var armhävningarna utbytta mot skratt.... Men tänk att sju tjejer andå lyckades med följande träningsmoment:
- Uppvärmining i form av en gemenskapsövning
- Passningsövning
- Målvaktsträning
- Smålagsspel
- Styrketräning
Så på det stora hela tror jag Perra-the coach är nöjd, och vi med.

När jag kom hem igår förmiddag stod en fin bukett med tulpaner på rumsbordet och en chokladask stod framför. Snacka om att de är glada över att jag kommit hem täknte jag. Men som ni kanske redan har räknat ut var det något annat som hade firats, nämligen deras 18-åriga bröllopsdag. Ska vi barn komma ihåg sånt?

Okej det där med stationspass var då verkligen inget man gjorde på en handvändning. Fy sjutton vad mina armar, axlar, mage, rygg och säkert också ben kommer göra sig påmind imorgon. Och att jag kommer se ut som en stel pinne på fotbollsträningen är verkligen ingen omöjlighet.

Imorgon är dagen då vårterminen börjar på allvar, religionen har kursstart och C-uppsatsen ska ta sin början. Vill inte. När skoldagen är över bär det direkt hem till Ljusne, eller Lightne som vi rukar säga :)

Nu ska här städas, diskas och packas. Men med lite Magnus i högtalarna blir det tråkiga genast lättsammare.

Trött i huvudet, trött i sittmusklerna och trött på KBT. Japp, precis så känner jag just nu. Samtidigt har jag en härlig känsla av att vara glad och lättad. Jag vet vad det beror på och jag har längtat efter att känna så igen. Saker och ting blir så mycket bättre när man får chansen att lätta lite på hjärtat med de/den inblandade. Innerst inne vill jag tycka bra om dig även om du ibland gör det svårt. Men ännu en gång har vi rett ut det. Kanske är det ett bevis på att vi har en stark vänskap, kanske är jag en aning naiv. Hur som helst känns det bra för stunden och jag låter det vara så.

Ett mycket efterlängtat samtal från fröken Jensen har nyss ägt rum, det är nästan obeskrivligt hur mycket jag saknar att ha henne här i huset hos mig. Senast i måndags sa jag att jag skulle "till Camilla" när en granne frågade. Tror jag aldrig kommer vänja mig att hon inte bor på andra sidan vinden längre. Men snart gör hon och Anna förmodligen ett litet gästspel i Gävle igen, inte en dag försent.

Dagens tillåt mig att hånflina infann sig efter att ha läst följande text på samma bild som en vän till mig är med på; "In his own way he is, perhaps, the most dangerous man who ever lived". Efter det var föreläsningen delvis räddad.


Jag och Camilla

Nu ska jag säga nåt som jag knappt själv trodde skulle slinka ur min mun, jag älskar tekniska prylar. Eller ja, åtminstone mobiltelefoner. Har spenderat hela kvällen, nåja tre timmar iallafall, med headsetet (?) i örat och två underbara vänner på andra sidan. En i taget såklart :) Känner verkligen att hur långt bort de än må vara är de ändå så nära. Närmare än många andra vänner som rent geografiskt befinner sig på betydligt närmare avstånd. Det här med vänskap är minsann inte lätt alla gånger. Även om jag verkligen inte är någon som ska klaga när det kommer till det här ämnet, så är det klart att jag ibland funderar över vilka som verkligen är värda att lägga ner tid och energi på.

Äkta vänner är som diamanter, värdefulla men sällsynta.
Falska vänner är som höstens löv, granna men blåser bort med första vinddrag.

Man kan aldrig få en vän om man väntar sig någon utan fel.
Tänk på det och ta hand om era vänner, vad vore ni utan dom?!

 

Det var ett otroligt underhållande och extremt skönsjungande avsnitt av Körslaget igår... Om jag är bitter för att jag såg det? Absolut inte,  jag bara älskar att förlora spel och se de andra hånflina så mungiporna når upp till ögonvrån. Men något positivt som kom ur det hela var ju att jag fick se min guldiga gosse gå vidare till nästa vecka, tack Sverige!
Förresten måste jag också tipsa om en fantastiskt god efterrätt, nougatparfait med jordgubbar. Vi snackar Nobelklass alltså. Helt outstanding. Jag är mållös.

Dagen har bestått av diverse aktiviteter. Klockan 9.00 vankades det fotbollsträning, sedan har det hunnits med sparkåkning, stressboks- läsning och en hel del annat smått och gott.
Under sparkturen fick jag för övrigt en av mina många snilleblixtar, jag myntade ett uttryck (tror jag åtminstone). Istället för att säga att man är ute och åker spark, kan man säga att man är ute och sparkar.  Om de gick hem hos mitt sällskap låter jag vara osagt, men frågar ni mig anser jag det är ett viktigt sparande inför framtiden. Kanske tar bokstäver en vacker dag slut och då är dessa uttryck värda mycket.

(Bilden är inte dagsfärsk utan från slutet av december, Stina och den lilla sparken deltog inte idag)

Har varit och hälsat på Annika idag och bla. diskuterat finalen i KM. Hon påminnde mig om hur publiken jublade och klappade händerna när fyra nervösa Laik-spelare åter entrade planen för ytterliggare 5 minuters spel, förlängningen. Jag kommer ihåg hur jag (och säkert också Linda) gick med skakiga ben upp mot mittpunkten och hur vi reagerade på publiken som uppenbarligen hejade på oss. En härlig känsla. Undra om det är så artister känner sig?
Välbehövligt och inte en dag för sent fixade Annika håret på mig. Inga drastiska åtgärder, men ack så nödvändigt.

För övrigt är jag är mitt inne i en The Poodles-period för tillfället, herregud killen sjunger ju som jag vet inte vad...
Såg dem en sensommarkväll hemma i Gävle förra året, när Cityfesten gick av stapeln närmare bestämt.
Hittade en kort video därifrån... och någonstans bland alla människor står jag och Maria och tycker att musiker är ett trevligt släkte ;)

http://www.youtube.com/watch?v=SoUNTVdG790&feature=related

Nej jag befinner mig inte på Åland faktiskt...

"Den blå färgen symboliserar himlen, bergen, sjöarna, men framförallt poesin. Det röda symboliserar hjärtat, blodet och lingonen. Det gula hjortronen och solen, Hälsinglands egentliga guld".

 

Byt plats med den röda och gula färgen och tadaa, du har Ålands flagga... nu vet du det "världsmästare på flaggor" :)
Hoppas för guds skull att det inte va du Laxen som skrev den komentaren för då blir jag mörkrädd ;) Ha för övrigt en trevlig vistelse där hemma på ön.

Är just nu smått irriterad på HiG, ska det vara för mycket begärt att lägga ut schemat till kurserna som börjar om en vecka? Det vore inte helt fel att veta hur den närmsta tiden kommer se ut, vilka dagar seminariena ligger och vad som förväntas av oss studenter. I välkomstbrevet vi fick för ca 2 veckor sedan står det att schemat finns utlagt, vilket är sant. Men snyggt och prydligt står det: "Inga tillfällen finns bokade". Varför ens lägga ut ett schema då liksom, det fyller ju ingen funktion överhuvudtaget. Nej skärpning, det är inte första (och med all säkerhet inte heller sista) gången de satt sig själva i blåsväder!!

När jag ändå är bitter vill jag också passa på att berätta att jag ihärdigt väntar på att få skriva utvärderingen av en religionskurs, den ska kapas vid fotknölarna och jag vet att alla känner likadant. Det är inte så att vi hållit tyst om våra åsikter under kursens gång. Redan första lektionen ifrågasatte vi tiden för seminariena, 16.15-19.30, man skulle ju kunna tro att vi läser en kvällskurs vilket inte är fallet. Att vi dessutom har ett par spanjorer uppkopplade på en videoskärm gör att allt blir segt segt och åter segt. Vet inte om jag lärt mig något nytt förutom att jag inte vill bli tolk, detta trots att jag tycker om språk, och spanska ska tilläggas.

Avslutar allt detta gnäll med en glad bild. För jag är inte den som är långsint, samitidigt som min vän C inte heller behöver vara bitter längre ;) (observera dessutom Anettes hand på din axel, när blev min ena arm bortamputerad? Just det, möjligen denna kväll hahaha)

Hade en jättetrevlig kväll igår, dock inte på Borgmästarplan, utan hos mig på Brändströms. Sällskapet var dock detsamma och innefattade Sara, Jenny och jag då... Vi mumsade i oss marängsviss, kikade lite på Körslaget och lyssnade på radio genom min nya klockradio (som jag fick i julklapp). Sara tyckte nämligen att den skulle ur kartongen och upp på hyllan vid sängen, just det steget var inte så svårt, det som väntade därefter var dessvärre lite mer avancerat.

Vi (läs Sara) fick in tid, alarm osv. och radion började sepla för fullt (efter att vi hittat volymknappen), nu återstod endast en liten detaj, vi fick inte tyst på helvetet! Tröck på alla knappar minst två gånger innan Sara återigen grabbade tag i bruksanvisningen och lite skrattande läste; "VIKTIGT! Om du försöker avbrtya alarmet när det aktiveras genom att trycka på RADIO ON/OFF kan radion inte stängas av".  Självklart hade vi tryckt på den knappen, men skam den som ger sig så till sist lyckades vi stänga av den och även förstå oss på en del av funktionerna... (Några bilder kommer här men kvalitén är inte den bäst pga. att min mobil inte har någon blixt).

  

Tack för en trevlig kväll tjejer, det måste göras om, med undantag från klockradion då ;)

Så var det lördag igen och denna vecka slipper jag vara nervös, samtidigt som jag inte hade haft något emot att spela en till cup. Vågar nog påstå att jag fått blodad tand vad gäller fotbollen igen, så mycket att jag faktiskt funderar på att återvända till Ljusne under några dagar till veckan för att träna lite. Jag menar, det är väl lika bra att passa på när jag ändå är mitt emellan två kurser och därför också ledig en hel vecka!!

Gårdagen spenderades med Maria, först tränade vi och sedan blev det en riktigt lugn och skön myskväll med hembakad pizza, "äppelgott" och Let´s dance. Idag har jag och Anette skuttat runt på stan och kikat på rean, blev faktiskt några riktigt bra kap för oss båda. Min efterlängtade Camilla ringde också och berättade att hon förmodligen kommer hit den 21:a, hoppas hoppas!! Och hoppas också att jag är ledig den 22:a så jag kan följa med till Arlanda tur & retur, blir trevligt att spendera tid med henne. Även om det nu kommer att ske i en, hmm ja vad va det hon sa nu då, disel-opel kanske? Haha jag och bilar alltså, fick för mig att det var en liten bil iaf och det tror jag väl att Opel är?!

Kvällen ska spenderas på Borgmästarplan, looking forward to it!

Har ganska nyss kommit hem från Maria där det vankades te, skorpor och Grammis.
För övrigt mina vänner så har jag idag kläckt ur mig ännu en "Sofie-kommentar" och jag känner mig snäll så jag bjuder på den:

Maria* säger:

Sofie säger:

803 24

Maria* säger:

Sofie säger:

vadå, har du skickat brev till dig själv??

Ja vad säger man, jag satt i andra tankar då jag skrev en skoluppgift... :)