Jag längtar efter...
Kanske beror min längtan på att det snöade hos min vän igår, eller så var det kylan imorse när jag cyklade till skolan som påminde mig om hur mycket jag tycker om vintern. När Rickard var och hälsade på tidigare idag pratade han om den frihetskänsla han upplever då han kör motorcykel... jag känner mig fri när jag får åka i längdspåret på Hömyra som denna januaridag;
"Ett skogslandskap klädd i vitt. Träden är tyngda av snö och ligger som en allé över mig. Det är tyst och stilla, så som det bara kan vara i skogen när vinterns guld isolerar alla ljud. Det enda som hörs är skidorna som glider längs spåren, stavarnas jämna tempo och andningen. Jag nästan svävar fram i snön, en känsla av tyngdlöshet infinner sig. Det är som om de vita molnen från en varm sommardag lagt sig som ett täcke över marken. De lyfter mig och bär mig ömt framåt. När ett kalhygge närmar sig ökar hjärtfrekvensen och ögonen letar febrilt efter en stor, brun och lurvig gestalt. En björn. Jag skådar ingen och kan istället åter slappna av och koncentrera mig fullt ut på skidorna som tar mig åter mot civilisationen. Den sista biten går snabbt. Utan varken publik eller applåder ökar farten ändå märkbart och skylten som tecknar för målgång är nära. Närmare. Bakom mig. Jag vinklar mitt ansikte och tittar upp mot skyn och känner hur en snöflinga sakta landar på min kind för att i samma sekund omvandlas till en droppe vatten. Jag trivs. Jag mår bra. Jag är i himmelriket här på jorden. Jag är på Hömyra en vinterdag i januari."
Längtar du också efter vinter och snö?
Får hon behålla livet?
Fotbollssäsongen -09 är över för Laiks damer och den gick som den gjorde, närmare detaljer finner jag inte nödvändiga. Jag skippade sista matchen i lördags och glad är jag för det såhär i efterhand... Nu är frågan, är alla mina år på fotbollsplanen lika slut som mina skor? Det tåls att tänkas på, både noga och länge.
Och till sist...
- Imorse fick jag ett sms från en vän som bor i Kiruna: "Första snön ligger på backen." Det ni!
- Ålänningar (åtminstone två) äter rödbetssallad till spagetti och köttfärsås. Jag kan inte smälta den synen.
- Maria jämförde mig med Anna Anka i fredags... och då snackar vi inte utseende som ni förstår, utan "hjärnan". (Jag filar fortfarande på en hämnd som ligger på samma nivå.) På tal om fredagen så skulle jag och nyss nämnda M göra äppelpaj och till det behövs ju äpplen. Eftersom jag vet med mig att jag gör mig bättre i köket än uppe i ett äppelträd skickade jag upp M i trädet så ställde jag mig senare i köket. Teamwork!
Partyhatten på...
I've gotta feeling that tonight's gonna be a good night...
Fredagens...
..."såhär ser jag ut"
Jacka och halsduk från HM, klänning från Indiska.
...låt
...sötaste
Kusinbarnen Oskar och "Fille" som kommer på besök nästa helg.
...tråkigaste
Min favoritålänning åker hem till sin ö i 6 veckor.
...planer 
Ingen alkohol, men en kväll i den vita soffan tillsammans med den glada tjejen.
Mocca
Ikväll blir det ett tråkigt farväl till min söta ålänning som ska hem till sin ö i 6 veckor för praktik. Det kommer garanterat bli tomt här i Gävle men kanske blir det en båtresa inom en snar framtid =)
Vadå, skulle jag vara ett hopplöst fall?
Ortopeden: "Ja, ehm, alltså... det här kallar jag för ett hopplöst fall, hehe"
Kul när till och med en läkare ser mig som ett hopplöst fall...
Vad han påpekade strax innan var att mitt opererade knä kändes stabilt och att mina åkommor var vanligt förekommande efter den sortens operation jag gjort. Däremot var mitt andra knä betydligt glappare och mer instabilt... bla bla bla, jag slutade lyssna för vem vill höra det?
Förutom sjukhusbesök och en envis förkylning är det på tok för mycket i skolan just nu. Hur sjutton ska allt hinnas med? Eller snarare, hur ska jag hinna göra uppgifterna så de når betyget godkänd? Det ser nog rätt mörkt ut.
Igår satt jag iallafall hemma hos Linda i flera timmar och skrev på projektplanen samt enkät- och intervjufrågor. Utöver detta ska en gruppuppgift, en uppgift om aktionsforskning i praktiken och en om att erövra litteracitet göras klart. Helst nu. På en gång. Genast. Som om inte det vore nog har vi skola hela dagarna nästa vecka, obligatoriska redovisningar, rollspel och så vidare. Som sagt, det ser mörkt ut.
En önskan.
Jag fick ett sms igår där det stod såhär; "Jag läste på din blogg att du är hemma i Ljusne... Jag skulle gärna se att du skrev ett inlägg om vår by, med mååånga bilder! Jag saknar Ljusne och havet så otroligt mycket just nu och ser därför fram emot att läsa om det snart, så skynda skynda ;)"
Tidigare fick jag en önskan om att skriva om vänskap, det kan du läsa här . Och självklart ska jag även göra "den här personen" nöjd och skriva om vårt vackra Ljusne. Så i förmiddags fick kamerna följa med mig ut på promenad och inom en snar framtid kommer bilderna att kunna beskådas här.
En bild från idag på vår söta kissekatt får avsluta det här...
Har du förresten något du vill att jag ska skriva om? Hojta till isåfall.
Cellisten...
Innan jag önskar er en trevlig helg vill jag slå ett slag för vår mysiga torsdagskväll. Mange fick besök av fem stycken glada flickor och det sågs på Idol och nyaste Wallander. Det åts också massor av ostkrokar, chips, dipp och godis. Jag gissar på att matchvikten var +3 kilo vid hemkomst.
...Jag hade inte tänkt att berätta, men vad tusan, jag vet att Camilla vill höra...
Wallanderfilmen vi såg var Cellisten och jag hade ingen aning om innan vad den handlar om. Så därför förstod jag inte vad cellist var och när andra scenen i filmen börjar sitter en tjej och spelar cello på en scen. Såklart gör jag alla medveten om att jag har förstått varför filmen heter som den gör, hon spelar ju cello och är alltså cellist. Nu råkade det visst vara så att det inte var någon nyhet för de andra och de började skratta, för att skratta lite till och sedan lite till...
Trevlig helg!
Blandad kompott, kan man säga sårå...
Hittar du ett sammanhang mellan punkterna så gör du det bra...
* Jag börjar med min hemresa till Gävle som gick av stapeln igår eftermiddag... Järnvägsarbetare blokerar spåret så tågen går inte särskilt ofta för tillfället och ersätts istället med bussar. Men bor man i Ljusne märkte vi att det inte kommer någon buss. Så då fick jag och rektorn på Stenberga (Ljusnes skola) åka taxi ner till Gävle istället. Självklart betald av x-trafik... Perfekt tyckte jag eftersom jag fick skjuts ända fram till dörren och slapp alltså gå från stationen.
* På inflyttningsfesten i lördags planerade jag och Emma en kupp (även Mange var med på ett litet hörn.) Kuppen var riktad mot kvällens värd, tillika före detta klubbmästare på Kåren. Då han skötte kårkvällarna gick det nämligen inte för sig att jag skulle jobba där. Okej, nu var det inget jag strävade efter men ändå... Han tyckte att sysslorna på kårkvällarna "inte var något för mig". Man skulle kunna säga att jag var för dålig. Emma var ansvarig över gårdagens CK-kväll och tyckte att det vore roligt om jag jobbade, och så blev det. Behöver jag ens nämna att det var en person som höll på att tappa hakan när jag klev innanför dörren. Jag fick chans att bevisa att jag visst kan, både stå i entrén, i stora baren, i garderoben, i bankomaten och servera champagne till de första trettio gästerna. Det var dessutom roligt och snygga armband gick jag runt med också ;)
* Dock var det inte lika roligt när klockan ringde 07.30, tre timmar efter att jag lagt mig i sängen. Det var dags för det första mötet med handledaren till uppsatsen, så nu har jag återigen småpanik över allt som ska hinnas med innan december.
* Jag vill ockcså berätta att en klenod har gått ur tiden. Jag pratar om min burk "sweet liquorice", som bland annat har funnits med på förfester och på tv-kvällar hos Camilla. Vill minnas att jag haft den lääänge, fick den av min bästaste granne någon gång när han varit till Åland som tack för att jag matat hans två små sötnosar. Det finns ett par tappra kämpar kvar på botten men de smakade inte längre gott så nu ryker de också.
* Att Anette gör reklam för min godisburk passar utmärkt eftersom hon snart kommer hit till mig! Weeeeiiii!
* Ikväll blir det en cykeltur upp till Sätra där det ska kollas på film och idol, så nu ska här sovas en stund så jag inte missar slutet på filmen.
Om ni har orkat läsa hela vägen så har ni insett att det inte finns något självklart samband mellan punkterna, detta symboliserar nog mig just nu. Tankarna snurrar som ett parisehjul däruppe där fotboll, knä, uppsats, examinationsportfölj turas om att komma högst upp.
Detta hände den 6:e augusti 2009.
Okej, nu är det på tiden att jag berättar om en av sommarens strapatser.
I juni sa jag att mitt mål med sommaren var att jag skulle ha "ridit" på en häst eller åkt motorcykel. Eftersom jag på ett vis trodde att ridningen skulle bli det mest kritiska, eftersom jag gärna håller mig på säkert avstånd från en häst, så tog jag itu med det först. Så här kommer nu bevis på att jag uppnådde mitt mål. (Jag är inte den mest stabila ryttaren, men tänk då på att jag knappt klappat en häst innan eftersom jag varit säker på att den både skulle bita och spraka mig på samma gång.)
Okej, nu när du sett klippet vill jag bara klargöra ett par saker...
1. Jag är så nöjd över att jag kommit upp i sadeln på första försöket och kläcker därför ur mig "det var väl ingen match". Sedan tittar jag upp och inser att jag är högt upp. Då blev jag inte lika kaxig längre...
2. När kusin Malin börjar få fart på hästen skriker jag mer än en gång "inte så fort", Malin är snabb med repliken; "Sofie, hästen går".
Sådär, nu förstår ni varför jag hellre håller till på en fotbollsplan än i stallet...
Här kommer också några bilder från den sommarkvällen.
Lekkamrater.
Jag valde att gå med Tarzan, närmare motivering är nog inte nödvändig.
Farfars gamla grävskopa, eller "täpetopeta" som jag kallade den när jag va liten...
Nästa sommar ska jag åka motorcykel med min andra kusin. Grejen är bara att han har en sportig sak som åker betydligt snabbare än vad en häst går, och jag som tyckte det var fort...
Om filmkvällen och plommon.
"Sofie kröp upp i soffan och en kudde var nog inte långt borta". En mening från Alexandras blogg, om våran filmkväll igår. För fy vilken film! Män som hatar kvinnor sätter verkligen sina spår och tankarna flyger runt i huvudet. Illa berörd blev jag, mer än så. Men samtidigt hade vi trevligt och som vi åt äppelpaj! 
Frasse kollade också på film...
Nu befinner jag mig hemma i Ljusne och till min stora förtjusning har plommonen mognat. Förmodligen har vi så det räcker åt hela Ljusnes befolkning om de fick ett varsitt. Jag skojar inte, grenarna hänger till marken. Imorgon väntar match, det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Jag bestämde förra söndagen att det var min sista match men nu är jag alltså här igen. Man kan ändra sig, man får ändra sig.
Solen skiner och plommonträdet kallar.
Ha en underbar dag!
Härliga söndag!
Idag är det en bra söndag, solen skiner och jag är på gott humör. Tvättar och städar, nu ska det bli höst i lägenheten... Snart ska jag också sätta igång att baka en äppelpaj som jag och Alex ska mumsa på när vi kikar på Män som hatar kvinnor om ett par timmar. Jag tycker att du också ska prova denna, helt underbar.
"Camillas äppelpaj"
2 dl mjöl
1 dl havregryn
1 tsk bakpulver
ca 2 msk sirap
ca 1½ dl flytande margarin
Blanda ihop allt till en deg. Skär bitar av äpplen så de täcker botten på formen. Strö på kanel och smula över degen. Sätt in i ugnen på 200 grader i 30-40 minuter (olika beroende på äppelsort) Är pajen gyllenbrun men äppelbitarna fortfarande inte mjuka, lägg över ett aluminiumfolie och grädda vidare. Resultatet blir en knäckig äppelpaj som smakar bra tillsammans med en god vaniljsås.
Dagens städlåt:
Gårdagskvällen blev mycket trevlig. God mat, glada människor, tipspromenad och musikquiz. Vi var några stycken som skippade krogen och sjöng till toner från Rickard och Mange istället. Hur det lät vet bara vi som var där (och möjligtvis någon granne) men ett par bilder från mobilen bjuder jag iallafall på... 
Sist men inte minst vill jag säga Grattis till min kusin och hans Mia som nyss fått en liten Filip och till Oskar som fått en lillebror.
Helg!
Nu väntar en fredagskväll vid sidan av en fotbollsplan. Mange och Andreas ska spela match och vi ska heja på som aldrig förr. På lördag blir det inflyttningsfest och på söndag filmkväll med Alex, med andra ord, det kommer att bli en trevlig helg!
För övrigt saknar jag (den bortskämda) kissemissen...
Rinnande vatten är ett måste...
Liksom kokt fisk (såklart får hon inte den såhär...)
Springa, sprang, sprungit.
Kan det vara så enkelt att min kropp inte riktigt hunnit återhämta sig efter febersjukan? Jag hoppas det för annars går jag en mörk höst till mötes som kommer att sluta med en 5 kilo tyngre Sofie, istället för en lättare variant. Nej nu hoppas jag på bättring och förhoppningsvis orkar jag åtminstone 21 minuter nästa gång. Imorgon?
Imorgon är det även match, landskamp. Detta ska skådas med ett gäng härliga människor vilket säkerligen kommer att bli trevligt. Jag förväntar mig att vi får vi se många Sverigemål.
Jag saknar min vän.
Det är tomt och det är konstigt. Jag saknar min vän.
Någon i huset torterar mig rejält, det luktar din parfym i trappuppgången och någon bokar en tvättid i ditt namn. Kan denna någon bara sluta påminna mig om att du inte längre bor nära mig.
Ska ta mig en titt i din gamla lägenhet någon kväll. Konstig känsla igen, för även om jag tycker mycket om personen som bor där nu så är det ändå dig jag förknippar med den. Såklart. Så många minnen som vi har därifrån, alla galna kvällar och nätter.
Jag saknar dig Anette!
Världens bästa Anette, omöjlig att inte tycka om.
Jag får helt enkelt komma till dig i din nya stad och ditt nya hem. Snart.
Hemma på Åängsvägen
När jag blir stor (om måååånga år) vill jag ha en trädgård som mammas och pappas. Här finns det mesta, äpplen, vinbär, plommon, krusbär, hallon, päron, körsbär, kryddor, tomater och såklart massor av blommor. Det enda jag saknar är jordgubbar, men det ska jag ha i min trädgård. Förresten sitter mamma just nu och fixar med hallonhäcken, att hon har shorts, linne och är barfota såhär en bit in i spetember är en helt normal syn för våra grannar...
Jag går och väntar på att dessa ska mogna, så barnsligt gott med plommon!
Sista dagen.
Så var den sista dagen på den sista praktiken avklarad. Tråkigt på många vis, de flesta elever är ju så himla goa att man inte vill tillbaka till högskolans klassrum, man vill stanna kvar med dem istället. Beröm har jag fått i mängder, både av min handledare och av andra lärare, men även av många elever och det värdesätter jag högt. Som om inte det vore nog har så fina ord om mig kommit från de jag jobbade med i somras att jag blir alldeles röd om kinderna. Det är tur att jag har de där extra kilona på rätt ställe, annars skulle jag nog inte stå med båda fötterna på jorden just nu.
Igår rök helgens planer en aning, istället för att tillbringa den i Gävle blir det att vara i Ljusne. Det är nämligen match på söndag och just nu ligger vi riktigt risigt till och som den goda lagkamrat jag är så är det klart att jag ställer upp. Kanske blir det också blir min sista match?!
1 september
Praktiken går som smort. Sjuorna kan snart allt om Jesus som är värt att kunna. Idag har jag till exempel diskuterat hans utseende med dem och visat 10 olika bilder på honom. De är smarta 13 åringar ska ni veta.
Imorgon ska vi prata lite mer om hans liv och hans underverk, sedan tänkte jag sammanfatta det hela med en kort filmsnutt, har man lektioner som är 1h30 minuter lång hinner man ganska mycket... (Ett plus för den härliga låten också)
Nu är jag nyss hemkommen från fotbollsträningen, borde nog egentligen inte varit med eftersom jag inte är riktigt frisk än men det sög i fotbollstarmen av någon konstig anledning. Vi tränade tillsammans med "småtjejerna", födda -95, så det var ändå en relativt lugn träning.
Sist men inte minst vill jag ta tillfället i akt och säga Grattis till min käre vän Rickard som fyller 25 år idag! Han gav mig ett lite annorlunda grattis och present... och nu är det alltså min tur så jag börjar med det här...
