Härliga lördag!
Startade denna lördag med en promenad tillsammans med Alex... Hälsans stig, frisk luft, löv med härliga färger och sol. Underbart!
Bra att anden kör på det säkra och tar övergångsstället.
Ikväll vankas det som sagt fest med några gamla pluggisar och med tanke på hur det brukar gå till på dessa tillställningar är jag säker på att det kommer att bli en toppenkväll!
Torsdag.
Vilken perfekt höstdag att vara ledig på, solen har strålat och jag, Matilda, Ammie och Sandra har promenerat en sväng i Boulognern och ätit lunch på stan. Självklart hade vi sällskap av tre små "troll" också, mysigt!
Fick mig en liten tankeställare igår när jag klev innanför dörren hos Rickard, som jag inte sett på ett par veckor, och möttes av följande kommentarer;
- Men har du gjort håret ljusare istället för mörkare som du brukar göra på hösten?
- Öh, nej.
- Ingenting??
- Tvättat håret...
- Och smink har du på dig också...
- Nej, eller jo jag tog på mascara innan jag gick till skolan imorse.
Alltså jag undrar ju hur hemsk jag brukar se ut när jag umgås med honom om nytvättat hår och mascara uppenbarligen inte är det han är van att se mig med. Stackars människa...
Fick mig en liten tankeställare igår när jag klev innanför dörren hos Rickard, som jag inte sett på ett par veckor, och möttes av följande kommentarer;
- Men har du gjort håret ljusare istället för mörkare som du brukar göra på hösten?
- Öh, nej.
- Ingenting??
- Tvättat håret...
- Och smink har du på dig också...
- Nej, eller jo jag tog på mascara innan jag gick till skolan imorse.
Alltså jag undrar ju hur hemsk jag brukar se ut när jag umgås med honom om nytvättat hår och mascara uppenbarligen inte är det han är van att se mig med. Stackars människa...
Man kan ju inte annat än att älska fotboll ibland.
Vilken match det var igår, heja Sverige!!
Jag och Rasmus tog oss hem till Anton och Anya efter många om och men... Vi lyckades pricka in åska, blixtrar och hagel på samma gång och när vi väl kom fram till Brynäs hade Rasmus problem med lokalsinnet;
- Mäh, har dom flyttat kyrkan?
Resten av kvällen satt vi som fyra galna supportrar i soffan och skrek, glömde bort att andas och funderade på om våra hjärtan fortfarande slog. Vilken nervpers!!
Hur ska jag kunna låta bli att spela fotboll efter det här?!
Jag och Rasmus tog oss hem till Anton och Anya efter många om och men... Vi lyckades pricka in åska, blixtrar och hagel på samma gång och när vi väl kom fram till Brynäs hade Rasmus problem med lokalsinnet;
- Mäh, har dom flyttat kyrkan?
Resten av kvällen satt vi som fyra galna supportrar i soffan och skrek, glömde bort att andas och funderade på om våra hjärtan fortfarande slog. Vilken nervpers!!
Hur ska jag kunna låta bli att spela fotboll efter det här?!
Seg, segare, Hig
Min förra chef skickade ett mail med rubriken; HJÄLP mig Sofie!!
Mailet bestod av nio datum, mestadels i november, där han behöver vikarie. Självklart vill jag jobba, men eftersom Hig förmodligen är världens segaste högskola så har jag inget schema längre än oktober. Jag vet att alla som pluggat där inte är ett dugg förvånad... irriterande är vad det är!
Klart jag vill jobba, idrott är ju roligt!!
(Vi hade en dålig/negativ vecka i våras och behövde peppa oss lite)
Mailet bestod av nio datum, mestadels i november, där han behöver vikarie. Självklart vill jag jobba, men eftersom Hig förmodligen är världens segaste högskola så har jag inget schema längre än oktober. Jag vet att alla som pluggat där inte är ett dugg förvånad... irriterande är vad det är!
Klart jag vill jobba, idrott är ju roligt!!
(Vi hade en dålig/negativ vecka i våras och behövde peppa oss lite)
Grattis...
...till bloggen och mig (och farmor) som har namnsdag idag.
Jag lägger en härlig vecka till handlingarna, där jag förutom skola och jobb hunnit träffa mina goa Gävlevänner.
- Plugg, Valbo, middag, film med Ålänningen (utspritt på ett par dagar)
- 25-års kalas hos Sara, med Jenny
- Shopping, middag, te och film med Alex
Till högen lägger jag även Rasmus.
Nu ska jag bara se till att träffa Matilda, Sandra och Ammie också så är jag nöjd. Alla mina finaste Gävlevänner på kort tid, bättre kan det inte bli. Sen att det till helgen är någon form av reunion med mina religionsklassisar sätter extra guldkant på det hela, ännu en drös av härliga människor!
Det vore dumt att klaga.
Jag lägger en härlig vecka till handlingarna, där jag förutom skola och jobb hunnit träffa mina goa Gävlevänner.
- Plugg, Valbo, middag, film med Ålänningen (utspritt på ett par dagar)
- 25-års kalas hos Sara, med Jenny
- Shopping, middag, te och film med Alex
Till högen lägger jag även Rasmus.
Nu ska jag bara se till att träffa Matilda, Sandra och Ammie också så är jag nöjd. Alla mina finaste Gävlevänner på kort tid, bättre kan det inte bli. Sen att det till helgen är någon form av reunion med mina religionsklassisar sätter extra guldkant på det hela, ännu en drös av härliga människor!
Det vore dumt att klaga.
Nu är jag fri...
...iallafall för ett litet tag. Har suttit i bibblan idag mellan 08.05-18.40 och skrivit det sista på hemtentan och de andra två uppgifterna som skulle lämnas in idag, glömde till och med bort att äta. Men allt skickdes in med 5 ½ timme tillgodo, nästa gång ska jag vara klar 5 ½ dagar tidigare för det är ju inte roligt att tokskriva sista dagen...
Imorgon ska jag till Polhem igen och det ska som alltid bli roligt. Så långt bort ifrån tentaskrivande som det bara går...
Har jag något mer intressant än detta att skriva, ja egentligen har jag ju det... men det tar vi nästa gång.
Imorgon ska jag till Polhem igen och det ska som alltid bli roligt. Så långt bort ifrån tentaskrivande som det bara går...
Har jag något mer intressant än detta att skriva, ja egentligen har jag ju det... men det tar vi nästa gång.
Segt
Den här veckan är det rätt tråkigt att vara student. Vi har en uppsjö av olika uppgifter som ska skrivas och tyvärr känner jag mig inte riktigt motiverad, med andra ord - det går rätt segt. Samtidigt vet jag att jag jobbar bäst under press, det trots att jag varje gång sitter där i sista stund och svär och sliter mitt hår i frustration överatt det aldrig blir klart.
Än så länge har jag för många dagar på mig för att jag ska trycka ner tangentbordets bokstäver för hårt på grund av stress, men snart är jag nog där... igen.
Imorgon förmiddag ska jag dock ta en paus från livet som student och lysa upp "mina" idrottslärares onsdag lite extra (självklart ska jag även försöka göra detsamma med elevernas). Jag vet iallafall att jag kommer att fyllas på med positiv energi så snart jag sätter min fot i mitt gamla arbetsrum och lektionssalar.
Hittade en bild på ett stycke flitig student-Sofie från religionstiden, dags att inta den rollen igen kanske.
Lördagsnöjen.
Det blev ingen vinst i gårdagens match och heller inget mål från min sida. Jag som ju hade tänkt att sluta på topp var slut redan efter uppvärmningen. Men med hosta och ont i luftrören gjorde jag ändå ett (rätt dåligt) försök och det höll i 1 ½ halvlek. 3-1 slutade matchen, men istället för att deppa ihop hade vi en rolig kväll där vi bland annat spelade bland annat "Vuxenpoäng". Och trots att det fanns två stycken som är födda -91, så blev jag den med minst vuxenpoäng innan det var klart, fråga mig inte riktigt hur det gick till. Efter några timmar fyllda av skratt gick vi ner på stan och möttes av en, enligt mig, mindre bra dj på Olles och tyvärr gör ju det att stämningen dör lite. Energin tog slut efter dryga timmen och vi gick hemåt i natten med en otrolig stjärnhimmel som tak.
You learn.
Sista matchen.
Nu har jag friskföklarat mig själv tills på lördag för då ska jag banne mig spela säsongens sista match, om jag så ska hosta ut lungorna. Har missat de två senste matcherna pga den sega förkylningen, ingen idé att ställa sig på en fotbollsplan när man knappt kan ta sig cyklande upp för en backe utan att tappa andan, men nu har jag alltså fått nog. Jag har dessutom tänkt mig att sluta säsongen lika som jag började den, med att göra ett mål. Henke har ett fint urklipp från Söderhamns Kuriren ovanför sitt skrivbord där det står att vi vann med 1-0 och att jag var målskytten. Jag planerar alltså på att ge honom en till artikel att smycka sin anslagstavla med. Så för att jag ska lyckas göra ett mål och för att jag ska orka spela längre än 15 minuter önskar jag mig en placering som forward. Jag har varit fast i min defensiva roll på innermittfältet hela säsongen så det ska väl mycket till innan jag får flytta upp, men hoppas kan man alltid.
Man får givetvis gärna hålla tummarna, och vill man skåda detta med egna ögon är det kl 16.00 på lördag i Vallvik som gäller!
Update.
Efter tio dagars förkylning känner jag mig rätt less. Jag har hunnit gått igenom de flesta faser; halsont, lite feber, täppt näsa, hosta och så fick rösten sig en släng också. Jag har knaprat tabletter för att orka med dagarna och det enda jag egentligen känt att jag inte klarat av är att träna, spela match osv. Däremot har det blivit mycket filmtittande och i söndags var jag, Alex och Elin på bio och såg Friends with benefits. En lättsam och rätt förutsägbar film som vi alla tre tyckte var bra. Jag har även avverkat åtminstone fyra filmer med Rickard som också åkt på en släng av förkylningen och inte heller orkar göra så mycket. Vi har sett Hur många lingon finns det i världen, Water for elephants, Resident evil och No strings attached. Jag tyckte nog att Water for elephants var den bästa, så har ni inte sett den så är det mitt tips.
Idag har jag veckans enda "lediga" dag och jag ska strax sätta igång med förberedelser inför morgonsdagens redovisning och grupparbete, vetenskapliga artiklar är ju hur roligt som helst att leta efter och läsa... (hoppas ni hör mitt sarkastiska tonläge). Men först jag ska bjuda på ett par (mobil)bilder från i lördags.
Maggi kom och gjorde stan osäker.
Jag och Mickis utklassade de andra, minst sagt.
Utsikt över Polhems vindkarftverk från jättebalkongen.
"Cykelparkering förbjuden"
Det var alltså fest som gällde, men eftersom jag inte var i toppform så skippade jag alkoholen men följde däremot med ut. Träffade på ganska många jag kände och Heartbreak var rätt fullt, förmodligen för att Brynäs hade haft sin hemmapremiär. En bra lördag helt enkelt.
Idag har jag veckans enda "lediga" dag och jag ska strax sätta igång med förberedelser inför morgonsdagens redovisning och grupparbete, vetenskapliga artiklar är ju hur roligt som helst att leta efter och läsa... (hoppas ni hör mitt sarkastiska tonläge). Men först jag ska bjuda på ett par (mobil)bilder från i lördags.
Maggi kom och gjorde stan osäker.
Jag och Mickis utklassade de andra, minst sagt.
Utsikt över Polhems vindkarftverk från jättebalkongen.
"Cykelparkering förbjuden"
Det var alltså fest som gällde, men eftersom jag inte var i toppform så skippade jag alkoholen men följde däremot med ut. Träffade på ganska många jag kände och Heartbreak var rätt fullt, förmodligen för att Brynäs hade haft sin hemmapremiär. En bra lördag helt enkelt.
Dagens små händelser...
"Nu ska jag gå på toa. Sen cykla till dagis och hämta ####"
När någon, liksom personen ovan, uppdaterar sin status på Facebook sisådär tio gånger om dagen finns det liksom inte så mycket av intresse att läsa. Inte vill väl jag veta att hon ska gå på toa innan hon ska hämta hem sitt barn, eller?! Jag säger inte att jag inte gör meningslösa statusuppdateringar, för det gör jag och tänker fortsätta att göra, men någonstans går väl en gräns?! Så den dagen jag skriver att jag ska på toa innan jag ska iväg till jobbet så ber jag er vänligt men bestämt att säga till mig på skarpen.
För övrigt har jag haft en rätt så meningslös dag i skolan med redovisningar. Jag har en förhoppning om att nästa delkurs kommer att bli mer intressant, för i nuläget är det faktiskt inte så mycket nytt de har att komma med. Dessutom fick jag mig lite av en utskällning från några blivande förskollärare som inte kunde förstå hur jag tycker att det kräver mycket från vår sida när det kommer till att skriva åtgärdsprogram. Tydligen skulle jag tänka på individens bästa i första hand och inte på mitt eget bästa (bara för att jag tycker att det kräver tid från vår sida så tänker jag visst bara på mitt eget bästa??). Jag tänkte först inte säga något tillbaka men kunde inte låta bli, så jag förklarande med en lugn och trevlig ton att medan de kanske delar en grupp på 30 barn med två andra pedagoger så har jag 150 elever själv (i mitt fall i idrott). Och det ska bland annat skrivas ÅP för de som inte är på lektioner och därför riskerar att missa kursmål, de som inte klarar proven, de som har problem att delta i undervisningen på grund av fysiska, psykiska och sociala orsaker osv. osv.
Jag säger inte att det är lättare för förskollärare, jag menar bara att det kräver tid (för oss alla såklart) och att det är tid som egentilgen inte finns...
Ibland blir man trött.
(Och Ps. till mina förskollärar-vänner A+M+M+C, jag var bara tvungen att skriva av mig aggressionerna som fanns kvar och menar såklart inget illa... och det vet jag att ni vet :)
På bra humör!
I torsdags efter föreläsningen åkte jag hem till Ljusne för att träna och spendera helgen. Det visade sig vara precis vad jag behövde... havets magiska inverkan...
Fredagen spenderades till viss del på mitt gamla jobb där jag intervjuade en lärare till en uppgift vi ska redovisa på torsdag. Lördagen bjöd på finväder och kl 9.30 kom AnnaMaria (och Ludde) och hämtade upp mig vi styrde bilen till Hömyra där Ljusnelöpet skulle äga rum. En massa hurtiga människor sprang 6 km alternativt 1,2 mil och vi skötte prisutdelningen, se bara så mysigt vi hade i garget...
På söndag förmiddag var det dags för den andra fotbollsträningen och den här gången var det skotträning som gällde. Vi hade bland annat två tävlingar och jag vann båda... borde inte jag som i princip tränar minst komma sist?! En rolig träning var det iallafall och strax därefter begav jag mig åter till Gävle med ett toppenhumör nedpackat i väskan.
Idag är det en ny vecka och inte ens ett regnväder kan få mig att sluta vara glad. Förmiddagen har spenderats i Strömsbro och om ett tag blir det middag med Alex. Imorgon väntar jobb och sen grupparbete, det sistnämnda ser jag väl sådär lagom fram emot...
Fredagen spenderades till viss del på mitt gamla jobb där jag intervjuade en lärare till en uppgift vi ska redovisa på torsdag. Lördagen bjöd på finväder och kl 9.30 kom AnnaMaria (och Ludde) och hämtade upp mig vi styrde bilen till Hömyra där Ljusnelöpet skulle äga rum. En massa hurtiga människor sprang 6 km alternativt 1,2 mil och vi skötte prisutdelningen, se bara så mysigt vi hade i garget...
På söndag förmiddag var det dags för den andra fotbollsträningen och den här gången var det skotträning som gällde. Vi hade bland annat två tävlingar och jag vann båda... borde inte jag som i princip tränar minst komma sist?! En rolig träning var det iallafall och strax därefter begav jag mig åter till Gävle med ett toppenhumör nedpackat i väskan.
Idag är det en ny vecka och inte ens ett regnväder kan få mig att sluta vara glad. Förmiddagen har spenderats i Strömsbro och om ett tag blir det middag med Alex. Imorgon väntar jobb och sen grupparbete, det sistnämnda ser jag väl sådär lagom fram emot...
Första helgen i juli.
För lite drygt två månader sedan var jag och Anette och hälsade på Camilla i Örebro. Såklart en trevlig helg, som bland annat innehöll detta...
Första natten vaknade vi kl 04 utav grannen som bestämt sig för att ha efterfest med tillhörande HÖG musik. Vi tre gamla tanter blev sur, sa åt dom (men inte lyssnade väl dom på det...), ringde störningsjouren som kom och fick tyst på dem. Ja, ett tag iallafall, så när musiken drog igång igen kastade Camilla fram en uppsjö av öronproppar. Skulle vi upp rätt tidigt på morgonen för att gå till ett ställe och äta frukostbuffé så fick inget stoppa oss.
Med magarna mätta tog vi en shoppingrunda samt kollade in "konsten".
Tapas! Visade sig också vara perfekt nattmat.
Dags för kubbspel med lite tillbehör.
Mina lagkamrater, mina tjejer!
Våra motståndare, som självklart åkte på stryk...
Partaj!
Ps. Camilla varför är du blöt på klänningen?! ;)
Första natten vaknade vi kl 04 utav grannen som bestämt sig för att ha efterfest med tillhörande HÖG musik. Vi tre gamla tanter blev sur, sa åt dom (men inte lyssnade väl dom på det...), ringde störningsjouren som kom och fick tyst på dem. Ja, ett tag iallafall, så när musiken drog igång igen kastade Camilla fram en uppsjö av öronproppar. Skulle vi upp rätt tidigt på morgonen för att gå till ett ställe och äta frukostbuffé så fick inget stoppa oss.
Med magarna mätta tog vi en shoppingrunda samt kollade in "konsten".
Tapas! Visade sig också vara perfekt nattmat.
Dags för kubbspel med lite tillbehör.
Mina lagkamrater, mina tjejer!
Våra motståndare, som självklart åkte på stryk...
Partaj!
Ps. Camilla varför är du blöt på klänningen?! ;)
Ibland måste man bara få ur sig allt...
Okej jag läste just igenom inlägget som jag nyss skrev (det som ligger nedanför detta) och insåg att det var grått, trist, bittert och allt sånt så nästa gång looovar jag att det blir ljusare och gladare, hittade nämligen en hel hög med bilder från Örebro i kameran som väntar på att läggas upp. Tills dess, en låt som vi spelade ihjäl oss på (nästan iallafall) när vi var på Åland i somras. Happy times!
Den här dagen för ett år sedan.
Facebook gör ju om sig själv hela tiden (ja, ni förstår vad jag menar...) och numer kan man se vad man skrev som status "den här dagen för ett år sedan". Och visst kan det vara roligt, det fyller ju ungefär samma funktion som bloggen, dvs påminner mig om saker som har hänt. Idag för precis ett år sedan uppdaterade jag min status med följande mening "Galej på kåren, lyskväll och torginvigning med Salem Al Fakir... en bra helg helt enkelt." Och det var precis allt annat än vad jag ville bli påmind om, så tack så jävla mycket Facebook för att min måndag blev en riktig skitdag.
Jag minns den helgen som om den var igår, jag minns så extremt många detajer, trots att jag helst av allt bara vill glömma. Jag minns den plastiga kungakronan som glömdes kvar på mitt golv efter kåren, hur jag fick mina converseskor knutna när jag skulle iväg på torginvigningen för att jag pratade med Camilla i telefonen och inte kunde knyta själv. För att inte tala om lyskvällen...
Den första lyskvällen för mig i Gävle var 2005 och den var lite annorlunda kan man säga. Jag och Camilla skulle möta upp vännerna i nollningsgruppen på Midgård men hamnade av någon anledning på Hälsans stig (som var upplyst av marschaller) så vi gick och gick och gick... det var nog tur att vi hade vin med oss! :) De andra lyskvällarna har jag inget speciellt minne av, förrutom då den förra året, den som jag nämnde i min statusuppdatering. Den som gjorde att jag i lördags när det var dags att tända alla marschaller igen stängde in mig och gömde mig från verkligheten. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle gå på vägar kantade av marschaller och minnas den underbara känslan jag hade förra gången.
Om ett år kanske jag ser tillbaka på allt det här som något bra, något jag lärt mig saker ifrån. Fram tills dess ska jag lära mig andra saker, kanske från de vetenskapliga artiklarna som ligger och stirrar på mig här bredvid.
Dags att sluta vara bitter och hugga tag i markeringspennan och pappershögen!
Jag minns den helgen som om den var igår, jag minns så extremt många detajer, trots att jag helst av allt bara vill glömma. Jag minns den plastiga kungakronan som glömdes kvar på mitt golv efter kåren, hur jag fick mina converseskor knutna när jag skulle iväg på torginvigningen för att jag pratade med Camilla i telefonen och inte kunde knyta själv. För att inte tala om lyskvällen...
Den första lyskvällen för mig i Gävle var 2005 och den var lite annorlunda kan man säga. Jag och Camilla skulle möta upp vännerna i nollningsgruppen på Midgård men hamnade av någon anledning på Hälsans stig (som var upplyst av marschaller) så vi gick och gick och gick... det var nog tur att vi hade vin med oss! :) De andra lyskvällarna har jag inget speciellt minne av, förrutom då den förra året, den som jag nämnde i min statusuppdatering. Den som gjorde att jag i lördags när det var dags att tända alla marschaller igen stängde in mig och gömde mig från verkligheten. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle gå på vägar kantade av marschaller och minnas den underbara känslan jag hade förra gången.
Om ett år kanske jag ser tillbaka på allt det här som något bra, något jag lärt mig saker ifrån. Fram tills dess ska jag lära mig andra saker, kanske från de vetenskapliga artiklarna som ligger och stirrar på mig här bredvid.
Dags att sluta vara bitter och hugga tag i markeringspennan och pappershögen!
Fredag!
Jag har sett fram emot den här veckan, längtat efter att komma in i rutiner igen. Men det blev ändå en liten chock för min "vara-ledig-inställda-kropp". Två dagar på högskolan och två dagar på Polhem, däremellan också en snabb sväng hem till Hälsingland för match. Men nu är det fredag och jag ska inte göra annat än att pallra mig ner till "Anettes pojkvän" och köpa mig en stor godispåse.
När jag ändå är inne på Polhem... jag saknar det stället!! Mina gamla goa elever och "mina" idrottslärare vet verkligen hur man får mig på bra humör. Det räcker liksom bara med att sitta och skoja och skratta med Henrik, diskutera fotboll med Jonas, möta elever som säger att de saknar mig och undrar om jag inte ska komma tillbaka till dem snart. Jag känner mig verkligen uppskattad från alla håll och kanter när jag är där. Idag fick jag dessutom en fin kommentar och en klapp på axeln av en assistent i särskolan efter lektionen, sådant värmer!
Så det är med en härlig känsla i kroppen som jag tar helg.
Imorgon får jag dessutom besök över dagen och så tänker jag våldgästa min ålänning på kvällen, kanske få höra lite skaller från årets nollning...
Trevlig helg!
När jag ändå är inne på Polhem... jag saknar det stället!! Mina gamla goa elever och "mina" idrottslärare vet verkligen hur man får mig på bra humör. Det räcker liksom bara med att sitta och skoja och skratta med Henrik, diskutera fotboll med Jonas, möta elever som säger att de saknar mig och undrar om jag inte ska komma tillbaka till dem snart. Jag känner mig verkligen uppskattad från alla håll och kanter när jag är där. Idag fick jag dessutom en fin kommentar och en klapp på axeln av en assistent i särskolan efter lektionen, sådant värmer!
Så det är med en härlig känsla i kroppen som jag tar helg.
Imorgon får jag dessutom besök över dagen och så tänker jag våldgästa min ålänning på kvällen, kanske få höra lite skaller från årets nollning...
Trevlig helg!
Då kör vi igång då!
Men har högskolans hemsida någonsin gått att förstå sig på? NEJ.
Och inte gör den det nu heller... blir så less.
Imorgon förmiddag är det hur som helst dags för mig att åter sätta min fot i korridorerna, i räv- och fårhallen, i bibblan... Det känns nästan lite spännande att möta ett helt rum fullt av främmande ansikten. En liten nystart fast ändå en trygghet.
Jag är redo för att lära känna nya människor. Det kommer göra mig gott.
Ändå har jag en klump i magen för att jag kanske springer på någon som jag inte vill träffa just nu...
Och inte gör den det nu heller... blir så less.
Imorgon förmiddag är det hur som helst dags för mig att åter sätta min fot i korridorerna, i räv- och fårhallen, i bibblan... Det känns nästan lite spännande att möta ett helt rum fullt av främmande ansikten. En liten nystart fast ändå en trygghet.
Jag är redo för att lära känna nya människor. Det kommer göra mig gott.
Ändå har jag en klump i magen för att jag kanske springer på någon som jag inte vill träffa just nu...
Tillbaka i tiden.
Jag och AnnaMaria var två extremt stora Hanson-fans när vi var yngre. Vi lyssnade ihjäl oss på skivorna, väggarna i våra rum var täckta av affischer på killarna och vi spelade in olika tv-program där de medverkade som vi sedan tittade på om och om igen, spolade fram och tillbaka...
Idag kom jag av någon anledning att lyssna på dem igen, inte på de där kända låtarna som MMMbop, Where´s the love och så vidare, utan de som är lite mer okända.
Låtarna nedan är två av mina favoriter från förr.
Måndag
Efter lite mer än en timmes promenad med Camilla (vad skulle man göra utan en telefon och ett headset ibland...) så sitter jag nu i soffan och njuter av Maria Montazami som är tillbaka i rutan. De andra Hollywoodfruarna har jag inte mycket för, men Maria kan nog få vem som helst på bra humör. Hon gör ju dessutom de enda reklaminslag som jag faktiskt tycker är roande...
Lev, älska, skratta.
Jag har gått och blivit arg, sur och lättirriterad den senaste tiden. Jag blir det för minsta lilla sak, igår var det för att jag var tvungen att gå ut i spöregn och kom hem blöt och varm, idag var det efter ett telefonsamtal. Skitsaker som gör att bägaren rinner över.
Jag vill inte vara en sån här person, för det här inte jag.
Så nu har jag bestämt mig för att saker och ting ska förändras och att det i sin tur kommer att förändra mig. Göra mig till den Sofie som jag faktiskt oftast är, och det är en Sofie som inte går runt och är irriterad över saker dagarna i ända.
För snart ett år sedan lovade jag mig själv att när jag på morgonen vaknade och möttes av dessa ord så skulle jag sluta tycka synd om mig själv.
Live skulle påminna mig om att jag har så mycket att vara tacksam för, jag är frisk och kan göra vad jag vill.
Love var en påminnelse om att det finns människor som jag tycker om och som faktiskt tycker om mig tillbaka.
Laugh fanns med för att jag skulle komma ihåg att innan dagen var över så skulle någon eller något få mig att skratta.
Orden ovanför mig min byrå i sovrummet sitter alltså inte där av en slump. Jag har flera, flera gånger tittat på dem och känt att om ord kan håna någon så är det precis vad de gör mot mig. Men jag har låtit dem sitta kvar och jag tror faktiskt att de hjälpte mig vissa dagar.
Den här gången är jag absolut inte på samma ruta som jag var när jag satte upp dem, och den rutan vill jag heller aldrig mer tillbaka till. Men jag tror ändå att det är dags att påminna mig själv om ordens innebörd igen. Dags att vakna och se positivt på saker och ta tag i såndant som gör min till en suris, även om det kan innebära att något inte längre kommer bli som det tidigare har varit.
Jag vill inte vara en sån här person, för det här inte jag.
Så nu har jag bestämt mig för att saker och ting ska förändras och att det i sin tur kommer att förändra mig. Göra mig till den Sofie som jag faktiskt oftast är, och det är en Sofie som inte går runt och är irriterad över saker dagarna i ända.
För snart ett år sedan lovade jag mig själv att när jag på morgonen vaknade och möttes av dessa ord så skulle jag sluta tycka synd om mig själv.
Live skulle påminna mig om att jag har så mycket att vara tacksam för, jag är frisk och kan göra vad jag vill.
Love var en påminnelse om att det finns människor som jag tycker om och som faktiskt tycker om mig tillbaka.
Laugh fanns med för att jag skulle komma ihåg att innan dagen var över så skulle någon eller något få mig att skratta.
Orden ovanför mig min byrå i sovrummet sitter alltså inte där av en slump. Jag har flera, flera gånger tittat på dem och känt att om ord kan håna någon så är det precis vad de gör mot mig. Men jag har låtit dem sitta kvar och jag tror faktiskt att de hjälpte mig vissa dagar.
Den här gången är jag absolut inte på samma ruta som jag var när jag satte upp dem, och den rutan vill jag heller aldrig mer tillbaka till. Men jag tror ändå att det är dags att påminna mig själv om ordens innebörd igen. Dags att vakna och se positivt på saker och ta tag i såndant som gör min till en suris, även om det kan innebära att något inte längre kommer bli som det tidigare har varit.
