"Nu ska jag gå på toa. Sen cykla till dagis och hämta ####"

När någon, liksom personen ovan, uppdaterar sin status på Facebook sisådär tio gånger om dagen finns det liksom inte så mycket av intresse att läsa. Inte vill väl jag veta att hon ska gå på toa innan hon ska hämta hem sitt barn, eller?! Jag säger inte att jag inte gör meningslösa statusuppdateringar, för det gör jag och tänker fortsätta att göra, men någonstans går väl en gräns?! Så den dagen jag skriver att jag ska på toa innan jag ska iväg till jobbet så ber jag er vänligt men bestämt att säga till mig på skarpen.

För övrigt har jag haft en rätt så meningslös dag i skolan med redovisningar. Jag har en förhoppning om att nästa delkurs kommer att bli mer intressant, för i nuläget är det faktiskt inte så mycket nytt de har att komma med. Dessutom fick jag mig lite av en utskällning från några blivande förskollärare som inte kunde förstå hur jag tycker att det kräver mycket från vår sida när det kommer till att skriva åtgärdsprogram. Tydligen skulle jag tänka på individens bästa i första hand och inte på mitt eget bästa (bara för att jag tycker att det kräver tid från vår sida så tänker jag visst bara på mitt eget bästa??). Jag tänkte först inte säga något tillbaka men kunde inte låta bli, så jag förklarande med en lugn och trevlig ton att medan de kanske delar en grupp på 30 barn med två andra pedagoger så har jag 150 elever själv (i mitt fall i idrott). Och det ska bland annat skrivas ÅP för de som inte är på lektioner och därför riskerar att missa kursmål, de som inte klarar proven, de som har problem att delta i undervisningen på grund av fysiska, psykiska och sociala orsaker osv. osv.
Jag säger inte att det är lättare för förskollärare, jag menar bara att det kräver tid (för oss alla såklart) och att det är tid som egentilgen inte finns...
Ibland blir man trött.

(Och Ps. till mina förskollärar-vänner A+M+M+C, jag var bara tvungen att skriva av mig aggressionerna som fanns kvar och menar såklart inget illa... och det vet jag att ni vet :)