Jag har gått och blivit arg, sur och lättirriterad den senaste tiden. Jag blir det för minsta lilla sak, igår var det för att jag var tvungen att gå ut i spöregn och kom hem blöt och varm, idag var det efter ett telefonsamtal. Skitsaker som gör att bägaren rinner över.

Jag vill inte vara en sån här person, för det här inte jag.
Så nu har jag bestämt mig för att saker och ting ska förändras och att det i sin tur kommer att förändra mig. Göra mig till den Sofie som jag faktiskt oftast är, och det är en Sofie som inte går runt och är irriterad över saker dagarna i ända.

För snart ett år sedan lovade jag mig själv att när jag på morgonen vaknade och möttes av dessa ord så skulle jag sluta tycka synd om mig själv.


Live skulle påminna mig om att jag har så mycket att vara tacksam för, jag är frisk och kan göra vad jag vill.
Love var en påminnelse om att det finns människor som jag tycker om och som faktiskt tycker om mig tillbaka.
Laugh fanns med för att jag skulle komma ihåg att innan dagen var över så skulle någon eller något få mig att skratta.

Orden ovanför mig min byrå i sovrummet sitter alltså inte där av en slump. Jag har flera, flera gånger tittat på dem och känt att om ord kan håna någon så är det precis vad de gör mot mig. Men jag har låtit dem sitta kvar och jag tror faktiskt att de hjälpte mig vissa dagar.

Den här gången är jag absolut inte på samma ruta som jag var när jag satte upp dem, och den rutan vill jag heller aldrig mer tillbaka till. Men jag tror ändå att det är dags att påminna mig själv om ordens innebörd igen. Dags att vakna och se positivt på saker och ta tag i såndant som gör min till en suris, även om det kan innebära att något inte längre kommer bli som det tidigare har varit.