Fredag den 13:e

Jag är inte vidskeplig men aningens otursförföljd, så idag gäller det att hålla tungan rätt i mun. Tanken är att dagen ska ägnas åt tvätt och plugg, låter inte det som en toppenfredag så säg... Troligtvis ska jag också på lite festligheter tillsammans med Miriam och Anette ikväll. En fd. klasskompis till dom ska ha fest och även om jag ska vara nykter och inte gå på krogen kan det vara roligt att komma ut bland lite folk.

Mina grässkor har stått i ett hörn här hemma sedan i måndags när jag kom hit och jag är verkligen sugen på att knyta på mig dom nu. Det bästa av allt är att jag får göra det imorgon, då ska det nämligen spelas cup igen!! Denna gång här i Gävle, närmare bestämt i Andersbergshallen (= konstgräs).  På pappret ska vi inte ha så stor chans mot de andra lagen men vi ska minsann göra vårt bästa och se hur långt det räcker. Jag är säker på att det kommer bli roligt vad som än händer!

"Tjejer, det brinner i min halsduk"

Gårdagskvällens planer sprack. Efter att jag kommit hem från ett träningspass med Anette och Maria bestämdes det att Jenny och Sara skulle komma till mig och dricka vin för att vi sedan skulle gå till Kåren. Jag höll mig dock till citronvatten, och faktiskt fungerade en CK-kväll även nykter. Det hade jag svårt att tro innan dock... Men bra musik, mycket folk och trevligt sällskap gör susen med eller utan alkohol. Kvällens klockrenaste kommentar drog Jenny på väg till Kåren då hon skulle tända en cigarett, "tjejer, det brinner i min halsduk". Och ja, vi kunde inte göra annat än att hålla med :)


Lite suddigt, men nog ser ni vart hon har eldat :)


Sara skötte musiken, Mrs DJ minsann...


Jag och Jenny som hela tiden ska toka sig på bilderna :)

Efter fem timmars sömn och en dag i bibblan, ett ost- & skinkpajsbak hos Maria och ett puls-pass med densamma är det nu sömnigt...

Förresten har min syster kommit hem från Oslo och stannar över helgen, så på lördag får jag träffa henne :)


Charmtroll

Gårdagen började med en föreläsning om genus och stress, med fokus på det kvinnliga perspektivet. Därefter väntade en fika med Anette, Jenny, Matilda, Maria, Sandra, Ammie och den enda killen i gänget,Tim. Mycket trevligt att träffa tjejerna igen och jag tror jag talar för oss alla när jag säger att Tim efter bara ett par minuter charmat oss totalt. Vissa killar har begåvats med den effekten, andra inte :)

Charmtrollet Tim. (Bilden är "lånad" från mamma Ammies blogg :) )

Efter fikat bar det av hem till Maria där jag tog tag i hennes hår som fick sig en ljusare nyans. Jag vill också!!!

Charmtrollet (hmm?!) Maria ;)

Idag har vi redovisat vår sista gruppuppgift i stresskursen och nu återstår "endast" en tenta nästa fredag. Därefter kan jag på allvar ta tag i C-uppsatsen som hela tiden ligger och gnager i bakhuvudet. Men redan imorgon ska ämnet skickas in så vi kan få en handledare. Om jag har bestämte mig, njae...

Tidig tussilago i år har jag hört

Sista dagen i Ljusne spenderades delvis med min trogne vän och kollega (som vi brukar säga). Jag och AnnaMia tog en promenad runt "city" i solskenet. För er som känner mig väl vet att jag ibland råkar säga någon halvt korkar kommentar, men jag har en överman och det mina damer och herrar fick jag prov på idag. Vi står nere vid havet och under snön lyser det gult (hundkiss). Jag säger till A-M "titta, gul snö" och vad svara hon om inte "jaha, tussilago redan??". En meter snö och tussilago, njae, men vilken goding hon är min kära vän!!

A-M gör den, i Ljusne så välkända, Stig-posen... haha!


I skuggan av AnnaMia och Sofie

Igår kväll fick jag för mig att jag skulle smaka irish coffee. Jag tycker inte om kaffe och inte whiskey, och jag upptäckte snabbt att jag inte heller tycker om irish coffee. Mamma föreslog då varm oboy med rom och en gräddklick på toppen, absolut mer min smak.

Så var det igång...

Kära värld vad mycket snö det har kommit. Jag minns inte när det var såhär mycket senast, och stackars Skrållan som inte gillar snö särskilt mycket har det lite jobbigt just nu. Jag var ute och skottade små gångar i snön åt henne som hon kan springa i och kanterna runt om är så höga att inte ens svansen sticker upp.

Nu till gårdagskvällen. Jag och AnnaMia satt med Shlagerbibeln och bedömde låtar, kläder, budskap, koreografi och chans i Moskva, enligt poängskalan 1-10, där 10 såklart var bäst. Måste säga att vi var rörande överrens om (i stort sett) allt. Men vad hände egentilgen? Varifrån kom Ugglan flaxandes och gick så långt? Var Emilia verkligen värd en finalplats? Nej, bort med det nya röstningssystemet säger jag. Min telefon plingade stup i ett och sms:en gick i tonen: 1)Skadal. 2) Jag bryter ihop. 3) Vem har släpat upp henne på scenen. 4) Väntar hon högvatten. osv. osv.

Vi gillade Petra och inledningen med Charlotte och snygg-Martin var inte fy skam den heller. Pausunderhållningen var dock inte den bästa och Björn är redan saknad. Men i det stora hela kommer det att bli ett gäng trevliga lördagar. Och lade ni förresten märke till att Magnus fick vara med vid flertalet tillfällen :)




Så tyckte vi...


"Vi är en kritisk jury, endast Magnus får 10:or"


Är det Bert Karlsson A-M har på andra andra sidan tro?!


Dagen D är här!!

Jajjemen, ikväll smäller det! Melodifestivalen 2009 drar igång och jag tillsammans med bästa A-M ska, som sig bör, sitta och kritisera låtar, frisyrer, kläder, smink, dans osv. Hoppas att Petra gör sig bra som programledare och att pausunderhållningen är bra även detta år. Det kan nog bli svårt att slå klockrena Björn Gustafsson och hans "vad får jag allt ifrån? -Glöggen".

Denna eviga väntan på att klockan ska slå åtta, känns nästan som julafton då man ju väntar på det mesta, Kalle, maten, tomten osv.

Ha nu en trevlig kväll allesammans och hoppas att rätt går vidare!

Skaljävlar, yra höns och lite Mello

Efter en förmiddag fylld av redovisningar om depression, lyckopiller osv. intog vi bibblan för ännu en gruppuppgift i stresskursen. Den här gången var det en engelsk artikel som skulle analyseras. Och alla som har läst på högskolenivå vet hur otroligt rogivande dessa artiklar kan vara, denna var inget undantag. Det var förkortningar  och skalor till höger och vänster. Vi belv yrare än de yraste hönsen och till sist fick Ida får nog och utbrister "skaljävel som skaljävel, skit samma", kunde inte ha sagt det bättre själv!

Är lite besviken på låtarna inför lördag. Visst, jag har inte hört dom i sin fulla längd men ändå... Tyckte inte att det fanns någon klockren, en såndär som man fastnar för direkt ni vet, ingen vinnare. Och varför sjunger Caroline af Ugglas en låt som heter snälla snälla när hon inte ens kan uttala ordet riktigt, låter som en blandning mellan svenska och amerikanska. Tror nog fortfarande på de artister jag nämnt tidigare.

Nu ska jag ut och resa lite i världen med ett gammalt avdammat BackPacker.
Arrivideci!

Butter och tips

Fröken Eklundh Eriksson har återvänt till Borgmästarplan på cykel. Galning! Har varit en mysig kväll med te och lite butterkaka samt Anna Skippers Du är vad du äter. Och jaa vi kände ångesten komma krypande, men delvis är det Jennys fel som behövde en välbehövlig date med John Blund, istället för butterkakshäng på Brändströms.

Jag har ett tips till alla som har ett litet badrum. Om ni stänger dörren och duschar riktigt varmt så vips omvandlas toaletten till en ångbastu. Vem har en egen bastu när man bor på 23 kvm liksom?!

Ett annat tips är en film jag såg för ett par dagar sedan, tack M. Center Stage: Turn it up. Gillar man dansfilmer så gillar man den!


 

Manliga huvudrollsinnehavaren Kenny Wormald, grym dansare och ögongodis :)


Mange!

Bara så ni vet så ska min Magnus till Sandviken och sjunga den 14:e februari.
Och vad gör jag den kvällen? Inte är jag i Sandviken iallafall. Typiskt är ordet!!

 

Hiss (eller diss)

Har hunnit med ganska mycket hittills idag om man tänker på att klockan bara är 12.15...
- Varit upp på sjukhuset för en tid hos ortopeden. Och vet ni vad, jag åkte hiss upp till 12:e våningen alldeles själv trots att  jag är livrädd för hissar. Men jag tänkte att det är många trappor upp till 12:e våningen samt att jag på vägen säkert virrar bort mig. Och utan att egentligen tänka mer slogs hissdörrarna igen. Och bra gick det, så bra att jag åkte ner sen också :)
- Varit och handlat lite nödvändigheter åt min stackas magsjuke vän Maria.
- Varit i skolan och pluggat samt lånat böcker.
- Betalat kåravgiften, för minnet var för en gångs skull med mig...
- Fått kloka råd av min Camilla, som jag hoppas kunna följa åtminstone lite.
- Fixat lunch som nu står i ugnen.

Nu väntar städning och mer plugg.
Och ikväll ska jag umgås med bästa Sara!

"Järngänget"

När jag kom hem från skolan idag hade jag fått en brev från mitt försäkringsbolag där det så fint stod: "Eftersom du inte är återställd ber vi dig ta kontakt med din läkare för utförande av ett invaliditetsutlåtande där subjektiva besvär, objektiva fynd och prognos framgår". Tur man inte är läkare säger jag.... Jag hade tidigare skickat ett par bilder på mitt knä för att de skulle kunna se hur ärret ser ut och de bedömde det som "klart vanprydande". Detta innebär 13.000 kr till mig, vilket jag såklart tackar för!! Och kanske blir det då någon krona till efter läkarbesöket.... Så imorgon bär det av upp till sjukhuset för att se vilken sorts doktor dom tycker jag ska träffa.

Kvällen har spenderats med Jenny och Anette på Java. Mycket trevligt! Men dessa "tillfälligheter" alltså, jag blir så trött! Men det spelar ingen roll, "järngäget" från höstnOllningen-07 var ju åter samlat :) Det är fortfarande ett mysterium för mig hur vi orkade hålla det tempot vi gjorde under alla kvällar. Men det är helt klart några av de roligaste dagarna i Gävle, för herregud vad vi höll på ;) Måste ju såklart visa ett par bilder därifrån...


Varför inte liksom?


Miriam gjorde gästspel ett par kvällar, ni minns väl cykleturen? haha...


Ända in i kaklet :)


Haha den där vajerna alltså Jenny ;)


Den här bilden sammanfattar det hela på ett bra sätt, skratt och galenskaper!


Mello!

Mina damer och herrar, lördagen närmar sig med stormsteg och äntligen är det dags för årets första deltävlig i Mello att äga rum. Självklart kommer jag att sitta bänkad framför tvn, förhoppningsvis tillsammans med min schlagertokiga vän A-M. Eftersom reglerna är ändrade i år, och jag inte har någon större koll på dem, så är det svårt att säga vilka två som kommer nå Globens stora final. Men det kan tänkas stå mellan Scotts, Alcazar och Shriley Clamp om ni frågar mig. Dock tycker jag att Nina Söderquist sjunger grymt bra så jag håller en liten tumme för att hon också är med och slåss. Såklart beror det helt på låtarna så jag kanske ändrar mig totalt på lördag...

Flr ett par dagar sedan slog det mig att jag missar nästa veckas deltävling...katastrof!! Och inte kan jag spela in heller så om det finns någon vänlig själv som kan tänkas utföra denna syssla tackar jag udmjukast.

              


So far, so good

Idag stod föreläsning om stress och hälsa på schemat. Var helt okej måste jag säga. Därefter tog vi tag i två stycken av våra gruppuppgifter som ska redovisas och skickas in. Skönt att jag har hamnat i en riktigt bra grupp!

Vi valde att i en uppgift skriva om kvinnors stress över dagens skönhetsideal och utseendefixering. Kom då på att jag varken haft en gnutta smink eller gjort något åt håret på nästan en vecka, förrän imorse när jag skulle till skolan. Varför har jag under hela Ljusnevistelsen inte brytt mig och nu helt plötsligt sminkar jag mig av ren vana? Kanske borde jag ta och reflektera lite mer över varför jag gör vissa saker, och se vad jag kommer fram till...

Avslutar med en mening som jag anser låg som ett dolt budskap under dagens föreläsning. För att veta vilken väg vi ska gå måste vi veta var vi är nu och vart vi vill nå.

Back in town

Nu är jag tillbaka på Brändströms igen vilket innebär att det inte finns någon diskmaskin, ingen stor TV, ingen nykokt risgrynsgröt på morgonen, ingen mat som står färdig på bordet, ingen fotbollsträning, ingen skidåkning och ingen familj eller katt. Istället innebär det massa skola, mycket plugg och tack och lov sällskap med mina Gävle-vänner!


Se upp i backen!

Helgen i Ljusne har handlat mycket om vinteraktiviteter av olika slag,  längdskidor, pulka och viktigast av allt, varm choklad!! :)
Kommer ni ihåg uttrycket "Se upp i backen, fyra hål i nacken"? Det som användes (används?) varje vinterdag under dagis- och fritidstiden. Hur som helst fungerar det fortfarande, man ska ju aldrig tappa sitt barnasinne sägs det. :)


Lördag i Sörljusnes backe










Söndag i Gussibacken...

Man kan säga att jag stod för de flesta avåkningar, vurpor, krascher osv. Förvånad någon?! :)


Som i en saga, fast på riktigt

Ett skogslandskap klädd i vitt. Träden är tyngda av snö och ligger som en allé över mig. Det är tyst och stilla, så som det bara kan vara i skogen när vinterns guld isolerar alla ljud. Det enda som hörs är skidorna som glider längs spåren, stavarnas jämna tempo och andningen. Jag nästan svävar fram i snön, en känsla av tyngdlöshet infinner sig. Det är som om de vita molnen från en varm sommardag lagt sig som ett täcke över marken. De lyfter mig och bär mig ömt framåt. När ett kalhygge närmar sig ökar hjärtfrekvensen och ögonen letar febrilt efter en stor, brun och lurvig gestalt. En björn. Jag skådar ingen och kan istället åter slappna av och koncentrera mig fullt ut på skidorna som tar mig åter mot civilisationen. Den sista biten går snabbt. Utan varken publik eller applåder ökar farten ändå märkbart och skylten som tecknar för målgång är nära. Närmare. Bakom mig. Jag vinklar mitt ansikte och tittar upp mot skyn och känner hur en snöflinga sakta landar på min kind för att i samma sekund omvandlas till en droppe vatten. Jag trivs. Jag mår bra. Jag är i himmelriket här på jorden. Jag är på Hömyra en vinterdag i januari.


Fotboll - en skrattretande sport

Träningen igår kväll var antingen lagd försent (började kl 21) eller så var det avsaknaden av vår tränare som gjorde att skrattmusklerna blev de mest använda. Herregud vilka kommentarer, ett smakprov kommer... Vi avslutade med lite styrka med bla. armhävningar när en av tjejerna säger: "jag kan inte, och inte vill jag heller för jag vill inte att de små bröst jag har ska försvinna helt". Japp, där var armhävningarna utbytta mot skratt.... Men tänk att sju tjejer andå lyckades med följande träningsmoment:
- Uppvärmining i form av en gemenskapsövning
- Passningsövning
- Målvaktsträning
- Smålagsspel
- Styrketräning
Så på det stora hela tror jag Perra-the coach är nöjd, och vi med.

När jag kom hem igår förmiddag stod en fin bukett med tulpaner på rumsbordet och en chokladask stod framför. Snacka om att de är glada över att jag kommit hem täknte jag. Men som ni kanske redan har räknat ut var det något annat som hade firats, nämligen deras 18-åriga bröllopsdag. Ska vi barn komma ihåg sånt?


Studenter vs religionselever

Jag har ingen mördande träningsvärk!! Maria var till och med tvungen att påminna mig om det imorse på väg till skolan. Hallå, hur kan detta komma sig? Som jag ser det finns det två alternativ, antingen tog jag i för dåligt eller så är jag helt enkelt så pass vältränad. *host*

Det var roligt att återse mina "religiösa vänner" idag, även om ångesten för uppsatsen inte direkt blev mindre när vi gick igenom allt vi förväntas göra. För om vi någonsin hade trott att det bara var en uppsats som skulle skrivas så trodde vi fel. Vi ska också författa ett par PM på vardera 5 sidor, läsa kurslitteratur till seminarier, göra en redovisning och så var det säkert något ytterliggare som jag redan har förträngt. Dessutom sitter läraren med ett leende på läpparna när han med sin Mumininspirerande röst går igenom allt. Ibalnd vill man bara dra något gammal över sig.

För övrigt är det minsann mycket snö här hemma... Underbart, för det innebär skidåkning :)

Jag är så glad för din skull, det här är du verkligen värd!



     


Inte nog med att vi måste prata i en mikofon varje gång vi vill säga något. Vi religionare är inte studenter, vi är elever. Tackaaar!

Norrut imorgon

Okej det där med stationspass var då verkligen inget man gjorde på en handvändning. Fy sjutton vad mina armar, axlar, mage, rygg och säkert också ben kommer göra sig påmind imorgon. Och att jag kommer se ut som en stel pinne på fotbollsträningen är verkligen ingen omöjlighet.

Imorgon är dagen då vårterminen börjar på allvar, religionen har kursstart och C-uppsatsen ska ta sin början. Vill inte. När skoldagen är över bär det direkt hem till Ljusne, eller Lightne som vi rukar säga :)

Nu ska här städas, diskas och packas. Men med lite Magnus i högtalarna blir det tråkiga genast lättsammare.



 


"The most dangerous man", yeah right!

Trött i huvudet, trött i sittmusklerna och trött på KBT. Japp, precis så känner jag just nu. Samtidigt har jag en härlig känsla av att vara glad och lättad. Jag vet vad det beror på och jag har längtat efter att känna så igen. Saker och ting blir så mycket bättre när man får chansen att lätta lite på hjärtat med de/den inblandade. Innerst inne vill jag tycka bra om dig även om du ibland gör det svårt. Men ännu en gång har vi rett ut det. Kanske är det ett bevis på att vi har en stark vänskap, kanske är jag en aning naiv. Hur som helst känns det bra för stunden och jag låter det vara så.

Ett mycket efterlängtat samtal från fröken Jensen har nyss ägt rum, det är nästan obeskrivligt hur mycket jag saknar att ha henne här i huset hos mig. Senast i måndags sa jag att jag skulle "till Camilla" när en granne frågade. Tror jag aldrig kommer vänja mig att hon inte bor på andra sidan vinden längre. Men snart gör hon och Anna förmodligen ett litet gästspel i Gävle igen, inte en dag försent.

Dagens tillåt mig att hånflina infann sig efter att ha läst följande text på samma bild som en vän till mig är med på; "In his own way he is, perhaps, the most dangerous man who ever lived". Efter det var föreläsningen delvis räddad.


Jag och Camilla


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0