Att jag skulle vara smart har jag nog aldrig påstått, inte på fullaste allvar iallafall. Men ibland funderar jag på hur illa det egentligen är ställt där uppe... Pratade med mamma i telefonen för ett tag sedan och hon hade undrat vad jag skulle hitta på imorgon när hon hörde på radion att en kille från kåren skulle hålla tal vid brasan här i Gävle.
M: Jag tror att han hette Jesper...
Jag: Ja det kan nog stämma, hade han glasögon?
M: Lite svårt att säga eftersom man inte ser hur folk ser ut genom radion Sofie.

Jag säger inget mer idag.

Okej, jag får börja med att skämmas.... Klart att du kom på torsdagen Camilla, hur tänkte jag egentligen? Förmodligen inte överhuvudtaget. Och tack för ett gäng härliga dagar, jag saknar att ha dig här nu! Men snart kommer vi ner till dig och då vill jag ha mina leggings tillbaka ;)

Sedan vill jag skänka alla de som sopar gatorna ett stort tack. Äntligen vågar man svänga i kurvorna utan att se döden i vitögat. Dock var jag och Maria nära att krascha igår när vi cyklade hem från träningen, och ja, det va nog mitt fel för jag glömde att svänga. Lätt hänt!

För övrigt handlar mitt liv om plugg, plugg och som på pricken över i, lite mer plugg. Idag råkade jag exempelvis tappa bort ett word-dokument, det bara försvann ut i cyberspace sådär utan vidare. Så mitt tredje tack förtjänar datasnillet som hjälpte mig hitta det, efter många om och men. På tal om plugg så fick tillbaka min senaste uppgift idag med betyget B, så lite lön för mödan får jag iallafall. Blir aningens lättare att fortsätta då, men bara aningens...

                  
                   En liten lördagsbild!

Att ett vardagligt och för många så självklart ord som vänskap har olika innebörd för olika människor är inte så konstigt. Vi tolkar och värderar olika, så är det bara. För mig är det ett ord med stor kraft och makt. Det formar dig till den du är och kan göra dig till den lyckligaste människan som gått i ett par skor, samtidigt som det kan ha direkt motsatt effekt.

Att vara en riktig vän och att ha en, ska vi aldrig ta för givet. Gör därför en ansträngning för dina vänner, inte bara för han eller hon du träffar varje dag utan för den personen som egentligen behöver veta att du finns kvar. Att du inte glömt och gått vidare. Gör också dig själv en tjänst, skjut inte upp det till morgondagen, risken finns då att det aldrig blir av.

Det finns många olika kategorier av vänner. Lite kort kan de delas in i tre stycken, de som du växt upp tillsammans med, de som du endast skrapat på ytan och de som verkligen kommit dig på djupet. Alla är lika viktiga, försvinner en förlorar du en bit i ditt pussel, och i våra livspussel finns inga bitar som ser likadana ut. Ingen är den andra lik och därför är ingen heller utbytbar.

Jag har dock kommit fram till att vänner som på något sätt bortprioriterar dig och sätter dig sist inte är "riktiga" vänner. I längden tar de all din energi utan att ge tillbaka i samma mängd, vilket innebär att du till slut är tömd. Du är tom och du är färdig.

För att vänskapen ska bestå krävs det alltså engagemang från bådas håll, en relation kan aldrig hållas vid liv om det endast är en som får kämpa, en som får dra hela lasset ensam. Förr eller senare tippar då kärran och ni faller ut för bergskanten, faller åt olika håll och skiljs åt.

Kom därför ihåg att ofta se dig om och upptäck vilka fantastiska människor du har i din närhet, i ditt liv. Ta vara på dem och var rädda om dem, så slipper du stå där en dag och önska att du hade din vän kvar.

Veckorna bara rullar på och helgerna går minst lika snabbt. Vart tar tiden vägen egentligen? Snart ska vi vara klar med uppsatsen och sedan är det bara en termin kvar (för några av oss) innan det är dags att kliva ut från skolans trygga värld. Spännande ska det bli, men än är vi inte där... För er som var nyfiken på mitt nya ämne så kan man lite snabbt säga att jag ska göra en bildanalys av en världsreligion utifrån några läroböcker. Får se vad det blir innan spektaklet är färdigt.

Gårdagen var på alla sett trevlig, förutom en aningens seg föreläsning på förmiddagen. Satt på Alexandras balkong och njöt av solen, åt god mat med Sara och Jenny samt var på Brända tillsammans med de två sistnämnda.
 

Det är läskigt hur någonting kan förändras så snabbt, hur allt som tidigare varit självklart aldrig mer kommer bli detsamma. Hur klarar man av att börja om på nytt? Var hittar man krafterna att gå vidare?
Ni finns i mina tankar.

 
På skärtorsdagen tog jag och systeryster en sväng in till stan (Söderhamn) för att kika lite... Vi kom hem med en varsin skinnjacka så det får gå under kategorin: lyckad aktivitet.


Lite senare samma dag var det dags för match. Tyvärr får den gå under kategorin: lite minde lyckad aktivitet. Vi förlorade med 4-2 men det ska tilläggas att vi hade en utespelare i målet, utan handskar dessutom!! Däremot anser jag att det var lyckat eftersom jag orkade ännu en 90 minuters match, och att vi stod för det helt klart snyggaste målet. Efter oss spelade Söderhamns FFs herrar (bilden) och helt plötsligt stod det fotografer från tidningar vid planen, var de höll hus under våran match kan man ju fundera över.

 
Dagen har bjudit på en lång cykeltur, det heter väl inte långfredagen bara ändå?! Det bar av till Åsbacka för att köpa lite påskiga blommor, så ett par mil var vi nog uppe i innan vi var åter på Åängsvägen. På hemvägen möter vi tydligen våran fotbollstränare i en bil för han ringer och säger va gör ni? Det är uppenbarligen inte självklart att man är ute och cyklar när man sitter på en cykel och trampar ;)

Kategori: lyckad aktivitet.

Till sist tänkte religionsläraren i mig passa på att berätta lite om påskens dagar för de som missade skolans religionsundervisning...
På skärtorsdagen instiftades nattvarden av Jesus och han blev senare på kvällen förråd av Judas och fängslad. På långfredagen blev Jesus hånad och misshandlad av Pilatus soldater och fördes till Golgota för att korsfästas. Påskdagen är glädjens dag eftersom Jesus då återuppstod.

Sitter och kikar på reprisen av fredagens Så ska det låta och vad ska man säga, jag smälter...

Markus, du är alltid välkommen hem till mig på Brändströms!

När jag ändå är inne på tv som ger mig rysningar kommer här ett till sådant klipp...

Så otroligt vackert, jag vill också kunna!!

En tjej från Ljusne, som för övrigt bara bor några hus bort från mig, är med i Sveriges smartaste barn på trean just nu. Jag skulle vilja påstå att det säger mycket om Ljusnes befolkning, vi är inte många men vi är smarta!

Trubadurkvällen i fredags var ett omtyckt inslag. Vi har verkligen blivit bortskämd med att det alltid är roligt, trevligt eller varför inte mysigt på kåren nu för tiden. Det finns bara positiva ord som beskriver det stället och jag hoppas att det håller i sig.

En mycket duktig Mange.


Ett glatt gäng!

Lördagen bjöd på ett fantastiskt väder så jag, Anette och Erik packade ryggsäckarna och gick upp till Hemlingby för att njuta av solen samt grilla korv.

Efter många om och men lyckades vi få vedträden att brinna.


För att uttrycka mig på äkta ljusnemål: vi hade det nöjäsit, som ni ser.

På kvällningen gick jag, Alexandra och Mari till kinarestaurangen vid Södermalms torg och åt gott. Alexandra, som dagen till ära tagit ledigt från sin "diet", slängde sig över ölen. Jag tror inte ens att servitrisen hann ställa ner flaskan på bordet förrän glaset hade nått läpparna, haha. Funderar på om det inte är blod som cirkulerar i de åländska ådrorna utan öl, det vore inte omöjligt. Och det finns nog trots allt en anledning till varför hon kallas för Alko =) 
Mari och Alexandra redo att hugga in!

Nöjda och belåtna spatserade vi upp till Sätra och hem till Mari för att titta på Robinson, och därefter över till Rasmus där vi spelade Buzz. Jag hade inte blivit så mycket bättre än sist dock, men roligt är det!

Jag kanske inte var bäst i kategorin musik i Buzz igår, men jag gjorde ett quiz på facebook idag och kolla in mitt resultat: Sofie completed the quiz "Hur stort melodifestivalenfreak är du?" with the result Christer Björkman. Det du inte vet om Melodifestivalen är inte värt att veta. Visste du mer så vore du Christer Björkman. Du följer slaviskt allt som gäller Melodifestivalen. Mitt tips är att tippa på Unibet eftersom du är så väl insatt.. Jag kan iallafall någonting, hah!

Påsken närmar sig med stormsteg och jag börjar lite smått längta hem till Ljusne. Hem till lugnet, till havet och till mina nära och kära. Men än är det några dagar kvar och dem ska på bästa sätt också tas tillvara på. Så ikväll ska jag, Maria och min lilla ålänning ha det trevligt på kåren och titta på Mange som trubadurar (med risk för att det ordet just uppfanns). Håller det härliga vädret i sig blir det korvgrillning med "gänget" i helgen.


"Fjunis" säger; pip pip piiip piip! (ha en trevlig fredag!)

Flyttfågeln har nu lämnat sitt bo. 
Hans sista kvart som Brändströmsbo var dock varken särskilt klipsk eller genomtänkt. Efter att ha sällskapat ett par timmar i hans lägenhet för sista gången närmade sig klockan midnatt och det var sovdags för min del. Klockan 01.00 väcks jag av att någon kastar sten på min fönsterruta. Jag tittar ut och där nere står Rickard och förklarar att han har låst ut sig. Och eftersom portkoden inte fungerar på natten fick räddaren i nöden ta på sig morgonrocken och springa ner och öppna porten. Jag har sagt det förr men det tåls att sägas ingen; vad skulle du göra utan mig ibland?! =)

Men ni håller väl med om att situationen är aningen komisk... Han har bott här i mer än 2 år och det har aldrig hänt förut. Men när det endast handlar om några fjuttiga minuter så lyckas karl glömma både nyckel och telefon uppe i lägenheten efter att ha varit ut med saker till bilen. Sent på kvällen (läs; mitt i natten) dessutom, när vi vanliga människor inte flyttstädar utan sover ;)

Här kommer slutligen en låt jag på något vis förknippar med den härliga tiden vi haft här i Brändströms bästa hus, min käre granne och jag.