Jag och Maria satt på en bänk utanför hennes hus och sällskapade då det kom en liten hund med tillhörande husse ut från porten. Hunden hade inget koppel och var en nyfiken krabat så han kom och hälsade. Så långt är allt frid och fröjd, men sekunden efter hör vi husse, som också kommit bort till oss, lite generat säga att hunden kissat på min jacka (som jag använde som sitt-dyna). Husse fick ångest men vad hjälpte det, kisset var (och är) fortfarande kvar!! Varför ska det alltid hända mig?! Jag avslutar det hela med att säga att hunden såg ut som en råtta.

Om ett par timmar ska jag bege mig till tågstationen för att möta upp min vän. Äntligen återvänder hon till Gävle och till huset som varit hennes hem i 3,5 år. Så med andra ord... äntligen återvänder hon till mig!