Snart tar jag mitt pick och pack och åker till Ljusne. Men medan jag väntar på att klockan ska bli fyra då mitt tåg går tänkte jag passa på att skriva lite för att lämna min nuvarande irritation kvar här i Gävle.

Efter dagens föreläsning hade jag och min grupp bestämt oss för att vara kvar i skolan och göra en av våra uppgifter. Det blev redan efter ett par minuter en het diskussion mellan mig och en annan gruppmedlem. Hans åsikter stämmer inte överens med mina och första kvarten var jag tvungen att bita mig i läppen för att inte dumförklara honom fullständigt. Hade jag känt honom bättre hade han fått smaka på en sida av mig som inte kommer fram särskilt ofta...

Diskussionen handlade om den fysiska aktiviteten som förekommer i skolan, speciellt under idrottslektionerna. Han påstod att idrottsläraren endast skulle ägna sig åt de elever som inte höll på med någon sport/fysisk aktivitet på sin fritid, eftersom de andra på egen hand redan får sin dos av motion/träning. Jag tog ett par djupa andetag och frågade vad de eleverna skulle göra istället. Och tydligen kunde de ägna sig åt ett annat ämne eller gå hem om det var dagens sista lektion.

Jag tror att ni förstår att jag blev upprörd och jag ska bespara er resten, men det var inte så att han gav sig. Jag tror dock att jag till sist fick honom att inse att det han sa varken var genomförbart eller en lösning på någonting. Utan att det istället skulle bli ett onödigt problem eftersom idrott och hälsa är ett ämne lika viktigt som matte och svenska. Inte bara för de elever som speciellt behöver röra på sig, utan för alla. De andra två gruppmedlemmarna höll med mig i allt och det var jag som gick "vinnande" ur diskussionen. Jag älskar att vinna men det hade varit ännu bättre om jag hade fått honom att tänka om (och tänka rätt =)). Det får kanske bli nästa gång, när han smält det hela lite...