---

Sista matchen.
Nu har jag friskföklarat mig själv tills på lördag för då ska jag banne mig spela säsongens sista match, om jag så ska hosta ut lungorna. Har missat de två senste matcherna pga den sega förkylningen, ingen idé att ställa sig på en fotbollsplan när man knappt kan ta sig cyklande upp för en backe utan att tappa andan, men nu har jag alltså fått nog. Jag har dessutom tänkt mig att sluta säsongen lika som jag började den, med att göra ett mål. Henke har ett fint urklipp från Söderhamns Kuriren ovanför sitt skrivbord där det står att vi vann med 1-0 och att jag var målskytten. Jag planerar alltså på att ge honom en till artikel att smycka sin anslagstavla med. Så för att jag ska lyckas göra ett mål och för att jag ska orka spela längre än 15 minuter önskar jag mig en placering som forward. Jag har varit fast i min defensiva roll på innermittfältet hela säsongen så det ska väl mycket till innan jag får flytta upp, men hoppas kan man alltid.
Man får givetvis gärna hålla tummarna, och vill man skåda detta med egna ögon är det kl 16.00 på lördag i Vallvik som gäller!

Efter tio dagars förkylning känner jag mig rätt less. Jag har hunnit gått igenom de flesta faser; halsont, lite feber, täppt näsa, hosta och så fick rösten sig en släng också. Jag har knaprat tabletter för att orka med dagarna och det enda jag egentligen känt att jag inte klarat av är att träna, spela match osv. Däremot har det blivit mycket filmtittande och i söndags var jag, Alex och Elin på bio och såg Friends with benefits. En lättsam och rätt förutsägbar film som vi alla tre tyckte var bra. Jag har även avverkat åtminstone fyra filmer med Rickard som också åkt på en släng av förkylningen och inte heller orkar göra så mycket. Vi har sett Hur många lingon finns det i världen, Water for elephants, Resident evil och No strings attached. Jag tyckte nog att Water for elephants var den bästa, så har ni inte sett den så är det mitt tips.

Idag har jag veckans enda "lediga" dag och jag ska strax sätta igång med förberedelser inför morgonsdagens redovisning och grupparbete, vetenskapliga artiklar är ju hur roligt som helst att leta efter och läsa... (hoppas ni hör mitt sarkastiska tonläge). Men först jag ska bjuda på ett par (mobil)bilder från i lördags.

Maggi kom och gjorde stan osäker.


Jag och Mickis utklassade de andra, minst sagt.


Utsikt över Polhems vindkarftverk från jättebalkongen.


"Cykelparkering förbjuden"

Det var alltså fest som gällde, men eftersom jag inte var i toppform så skippade jag alkoholen men följde däremot med ut. Träffade på ganska många jag kände och Heartbreak var rätt fullt, förmodligen för att Brynäs hade haft sin hemmapremiär. En bra lördag helt enkelt.

"Nu ska jag gå på toa. Sen cykla till dagis och hämta ####"

När någon, liksom personen ovan, uppdaterar sin status på Facebook sisådär tio gånger om dagen finns det liksom inte så mycket av intresse att läsa. Inte vill väl jag veta att hon ska gå på toa innan hon ska hämta hem sitt barn, eller?! Jag säger inte att jag inte gör meningslösa statusuppdateringar, för det gör jag och tänker fortsätta att göra, men någonstans går väl en gräns?! Så den dagen jag skriver att jag ska på toa innan jag ska iväg till jobbet så ber jag er vänligt men bestämt att säga till mig på skarpen.

För övrigt har jag haft en rätt så meningslös dag i skolan med redovisningar. Jag har en förhoppning om att nästa delkurs kommer att bli mer intressant, för i nuläget är det faktiskt inte så mycket nytt de har att komma med. Dessutom fick jag mig lite av en utskällning från några blivande förskollärare som inte kunde förstå hur jag tycker att det kräver mycket från vår sida när det kommer till att skriva åtgärdsprogram. Tydligen skulle jag tänka på individens bästa i första hand och inte på mitt eget bästa (bara för att jag tycker att det kräver tid från vår sida så tänker jag visst bara på mitt eget bästa??). Jag tänkte först inte säga något tillbaka men kunde inte låta bli, så jag förklarande med en lugn och trevlig ton att medan de kanske delar en grupp på 30 barn med två andra pedagoger så har jag 150 elever själv (i mitt fall i idrott). Och det ska bland annat skrivas ÅP för de som inte är på lektioner och därför riskerar att missa kursmål, de som inte klarar proven, de som har problem att delta i undervisningen på grund av fysiska, psykiska och sociala orsaker osv. osv.
Jag säger inte att det är lättare för förskollärare, jag menar bara att det kräver tid (för oss alla såklart) och att det är tid som egentilgen inte finns...
Ibland blir man trött.

(Och Ps. till mina förskollärar-vänner A+M+M+C, jag var bara tvungen att skriva av mig aggressionerna som fanns kvar och menar såklart inget illa... och det vet jag att ni vet :)

I torsdags efter föreläsningen åkte jag hem till Ljusne för att träna och spendera helgen. Det visade sig vara precis vad jag behövde... havets magiska inverkan...

Fredagen spenderades till viss del på mitt gamla jobb där jag intervjuade en lärare till en uppgift vi ska redovisa på torsdag. Lördagen bjöd på finväder och kl 9.30 kom AnnaMaria (och Ludde) och hämtade upp mig vi styrde bilen till Hömyra där Ljusnelöpet skulle äga rum. En massa hurtiga människor sprang 6 km alternativt 1,2 mil och vi skötte prisutdelningen, se bara så mysigt vi hade i garget...


På söndag förmiddag var det dags för den andra fotbollsträningen och den här gången var det skotträning som gällde. Vi hade bland annat två tävlingar och jag vann båda... borde inte jag som i princip tränar minst komma sist?! En rolig träning var det iallafall och strax därefter begav jag mig åter till Gävle med ett toppenhumör nedpackat i väskan.

Idag är det en ny vecka och inte ens ett regnväder kan få mig att sluta vara glad. Förmiddagen har spenderats i Strömsbro och om ett tag blir det middag med Alex. Imorgon väntar jobb och sen grupparbete, det sistnämnda ser jag väl sådär lagom fram emot...

För lite drygt två månader sedan var jag och Anette och hälsade på Camilla i Örebro. Såklart en trevlig helg, som bland annat innehöll detta...

Första natten vaknade vi kl 04 utav grannen som bestämt sig för att ha efterfest med tillhörande HÖG musik. Vi tre gamla tanter blev sur, sa åt dom (men inte lyssnade väl dom på det...), ringde störningsjouren som kom och fick tyst på dem. Ja, ett tag iallafall, så när musiken drog igång igen kastade Camilla fram en uppsjö av öronproppar. Skulle vi upp rätt tidigt på morgonen för att gå till ett ställe och äta frukostbuffé så fick inget stoppa oss. 



Med magarna mätta tog vi en shoppingrunda samt kollade in "konsten".



Tapas! Visade sig också vara perfekt nattmat.


Dags för kubbspel med lite tillbehör.


Mina lagkamrater, mina tjejer!


Våra motståndare, som självklart åkte på stryk...

Partaj!

Ps. Camilla varför är du blöt på klänningen?! ;)

Okej jag läste just igenom inlägget som jag nyss skrev (det som ligger nedanför detta) och insåg att det var grått, trist, bittert och allt sånt så nästa gång looovar jag att det blir ljusare och gladare, hittade nämligen en hel hög med bilder från Örebro i kameran som väntar på att läggas upp. Tills dess, en låt som vi spelade ihjäl oss på (nästan iallafall) när vi var på Åland i somras. Happy times!
 

Facebook gör ju om sig själv hela tiden (ja, ni förstår vad jag menar...) och numer kan man se vad man skrev som status "den här dagen för ett år sedan". Och visst kan det vara roligt, det fyller ju ungefär samma funktion som bloggen, dvs påminner mig om saker som har hänt. Idag för precis ett år sedan uppdaterade jag min status med följande mening "Galej på kåren, lyskväll och torginvigning med Salem Al Fakir... en bra helg helt enkelt." Och det var precis allt annat än vad jag ville bli påmind om, så tack så jävla mycket Facebook för att min måndag blev en riktig skitdag.

Jag minns den helgen som om den var igår, jag minns så extremt många detajer, trots att jag helst av allt bara vill glömma. Jag minns den plastiga kungakronan som glömdes kvar på mitt golv efter kåren, hur jag fick mina converseskor knutna när jag skulle iväg på torginvigningen för att jag pratade med Camilla i telefonen och inte kunde knyta själv. För att inte tala om lyskvällen...

Den första lyskvällen för mig i Gävle var 2005 och den var lite annorlunda kan man säga. Jag och Camilla skulle möta upp vännerna i nollningsgruppen på Midgård men hamnade av någon anledning på Hälsans stig (som var upplyst av marschaller) så vi gick och gick och gick... det var nog tur att vi hade vin med oss! :) De andra lyskvällarna har jag inget speciellt minne av, förrutom då den förra året, den som jag nämnde i min statusuppdatering. Den som gjorde att jag i lördags när det var dags att tända alla marschaller igen stängde in mig och gömde mig från verkligheten. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle gå på vägar kantade av marschaller och minnas den underbara känslan jag hade förra gången.

Om ett år kanske jag ser tillbaka på allt det här som något bra, något jag lärt mig saker ifrån. Fram tills dess ska jag lära mig andra saker, kanske från de vetenskapliga artiklarna som ligger och stirrar på mig här bredvid.
Dags att sluta vara bitter och hugga tag i markeringspennan och pappershögen!

Jag har sett fram emot den här veckan, längtat efter att komma in i rutiner igen. Men det blev ändå en liten chock för min "vara-ledig-inställda-kropp". Två dagar på högskolan och två dagar på Polhem, däremellan också en snabb sväng hem till Hälsingland för match. Men nu är det fredag och jag ska inte göra annat än att pallra mig ner till "Anettes pojkvän" och köpa mig en stor godispåse.

När jag ändå är inne på Polhem... jag saknar det stället!! Mina gamla goa elever och "mina" idrottslärare vet verkligen hur man får mig på bra humör. Det räcker liksom bara med att sitta och skoja och skratta med Henrik, diskutera fotboll med Jonas, möta elever som säger att de saknar mig och undrar om jag inte ska komma tillbaka till dem snart. Jag känner mig verkligen uppskattad från alla håll och kanter när jag är där. Idag fick jag dessutom en fin kommentar och en klapp på axeln av en assistent i särskolan efter lektionen, sådant värmer!

Så det är med en härlig känsla i kroppen som jag tar helg.
Imorgon får jag dessutom besök över dagen och så tänker jag våldgästa min ålänning på kvällen, kanske få höra lite skaller från årets nollning...

Trevlig helg!