Jag ska låta er slippa höra tjatet om uppsatsen och istället bjuda på några bilder från i onsdags då Melody Club stod på kårens scen. Vi kan säga såhär, det var en rolig kväll där minnena är intakt men aningen suddiga efter att vi norrlänningar förlorat kubben. Jag drar även slutsatsen att det där med och festa tillsammans med Soffan och Emma är aningens farligt, hehe...


  
  


 

Jag vet inte om jag ska skylla på Jennifer eller min playlist på Spotify, men jag går konstant och nynnar på Sweet kisses in the moonlight och i längden blir det lite drygt, även om jag tycker att den är charmig. På tal om charmig, jag har en bild på dig Jennifer som jag inte rikigt vågade lägga upp ;)

I samma takt som uppsatsen ändras förändras även mitt öga. Bilden som togs igår (se förra inlägget) stämmer inte överens med verkligheten för tillfället. Jag har numer en otroligt vacker röd-lila färg och funderar starkt på att köra den färgen på ögonskuggan imorgon för att se likadan ut på båda ögonen.

Det där med bilderna jag lovade låter jag vänta tills imorgon, grillad fläskfilé och nyplockade rabarber som förvandlades till en god paj gick före. Så håll utkik imorgon istället!

Skriva uppsats.
Hem till Ljusne och spela match.

Önska mig gärna lycka till på matchen, men håll tummarna för mig och min uppsats!

15 maj brukade innebära min namnsdag, men eftersom Sofie är borttaget så tycker jag att alla vi får fira idag ändå, dom valde ju trots allt att behålla Sofia. Så när jag kom hem från skolan hade jag fått ett stort vitt kuvert innehållandes en tidning och ett par trisslotter av mamsen. Att dom alltid kommer ihåg allting, kommer jag också att göra det? Vilken tur förresten att alla som heter Styrbjörn, Engelbrekt osv får ha sina namn kvar, jag känner verkligen jätte många med de namnen men har bara 10-15 stycken med namnet Sofie i min närhet.

Namnsdagsdrink på Berggrenska med Jannice om en stund, det finns alltid en bra ursäkt för att slippa skriva uppsats.

Just det, jag och Alex provade den nya matsäcksmatsalen idag. Helt klart ett godkänt betyg!

Vi är tillbaka på Gävlemark och imorgon återkommer jag med massa bilder och andra tokigheter från resan. Jag har sagt nej till att spela seriepremiären uppe i Hudik nu på kvällningen eftersom jag måste skriva uppsats så det är precis vad jag ska göra nu, och resten av kvällen. Men först ska jag visa er en video där Sofie (jag), Sofie, Sofie, Sophie och Mellis (Sofie i andra namn) värmer upp med lite skönsång på väg till match. Kör hårt ikväll tjejer!

Min vardagliga sysselsättning är tillbaka, vilket innebär ett evigt knappande på tangetbordet för att se hur uppsatsen växer. Med andra ord var jag åter tillbaka i bibblan tillsammans med de andra religionarna och fick faktiskt en hel del gjort, 6 sidor närmare bestämt. Kanske att jag ska sätta mig ett par timmar ikväll också eftersom helgen inte kommer ägnas åt uppsatsskrivande.

På tal om helgen så var jag nyss upp till vinden för att hämta en väska som ska packas, och på våningen ovanför såg något jag inte tycker om. Varför kan inte folk som flyttar härifrån låta bli att lämna sina saker ståendes kvar på våningsplanen? Jag stör mig på att de bara lämnar grejer, tänk om alla skulle göra så... Det skulle snabbt förvandlas till en soptipp och vem vill bo i en sådan? Bara för att de inte bor kvar och ser sakerna varje dag innebär det inte att alla andra slipper se dem. Det kan inte vara så förbannat svårt att ta med sig sina grejer ner till soprummet, så det så!

För att inte avsluta med en aning irritation kommer här en bild från idag med Alex och ett gäng helt underbart vackert blommande träd!
          
         

Jag befinner mig i ett soligt Ljusne sedan igår förmiddag. Sakta men säkert märker man att sommaren närmar sig...
- Tränade fotboll på gräsplan igår. (Där vi var 6 stycken med namnet Sofie av 13 möjliga. Inte dåligt va?!)
- Grillning samt mat ute på altanen.
- Hudens spökvita färg börjar övergå till en mer mänsklig ton, tack för det!


Nu väntar jag bara på att träden ska bli gröna!

På dagen var det picknick i Boulognern med diverse människor.

  

På kvällen tittade vi på elden...


...Samt roade oss. Värdinnan Maria fick en häst, och Sara red på en tjur!


   

 
Vi berättar inte för nån att du höll dig kvar på ryggen i 1 sekund ;)

Att jag skulle vara smart har jag nog aldrig påstått, inte på fullaste allvar iallafall. Men ibland funderar jag på hur illa det egentligen är ställt där uppe... Pratade med mamma i telefonen för ett tag sedan och hon hade undrat vad jag skulle hitta på imorgon när hon hörde på radion att en kille från kåren skulle hålla tal vid brasan här i Gävle.
M: Jag tror att han hette Jesper...
Jag: Ja det kan nog stämma, hade han glasögon?
M: Lite svårt att säga eftersom man inte ser hur folk ser ut genom radion Sofie.

Jag säger inget mer idag.

Okej, jag får börja med att skämmas.... Klart att du kom på torsdagen Camilla, hur tänkte jag egentligen? Förmodligen inte överhuvudtaget. Och tack för ett gäng härliga dagar, jag saknar att ha dig här nu! Men snart kommer vi ner till dig och då vill jag ha mina leggings tillbaka ;)

Sedan vill jag skänka alla de som sopar gatorna ett stort tack. Äntligen vågar man svänga i kurvorna utan att se döden i vitögat. Dock var jag och Maria nära att krascha igår när vi cyklade hem från träningen, och ja, det va nog mitt fel för jag glömde att svänga. Lätt hänt!

För övrigt handlar mitt liv om plugg, plugg och som på pricken över i, lite mer plugg. Idag råkade jag exempelvis tappa bort ett word-dokument, det bara försvann ut i cyberspace sådär utan vidare. Så mitt tredje tack förtjänar datasnillet som hjälpte mig hitta det, efter många om och men. På tal om plugg så fick tillbaka min senaste uppgift idag med betyget B, så lite lön för mödan får jag iallafall. Blir aningens lättare att fortsätta då, men bara aningens...

                  
                   En liten lördagsbild!

Att ett vardagligt och för många så självklart ord som vänskap har olika innebörd för olika människor är inte så konstigt. Vi tolkar och värderar olika, så är det bara. För mig är det ett ord med stor kraft och makt. Det formar dig till den du är och kan göra dig till den lyckligaste människan som gått i ett par skor, samtidigt som det kan ha direkt motsatt effekt.

Att vara en riktig vän och att ha en, ska vi aldrig ta för givet. Gör därför en ansträngning för dina vänner, inte bara för han eller hon du träffar varje dag utan för den personen som egentligen behöver veta att du finns kvar. Att du inte glömt och gått vidare. Gör också dig själv en tjänst, skjut inte upp det till morgondagen, risken finns då att det aldrig blir av.

Det finns många olika kategorier av vänner. Lite kort kan de delas in i tre stycken, de som du växt upp tillsammans med, de som du endast skrapat på ytan och de som verkligen kommit dig på djupet. Alla är lika viktiga, försvinner en förlorar du en bit i ditt pussel, och i våra livspussel finns inga bitar som ser likadana ut. Ingen är den andra lik och därför är ingen heller utbytbar.

Jag har dock kommit fram till att vänner som på något sätt bortprioriterar dig och sätter dig sist inte är "riktiga" vänner. I längden tar de all din energi utan att ge tillbaka i samma mängd, vilket innebär att du till slut är tömd. Du är tom och du är färdig.

För att vänskapen ska bestå krävs det alltså engagemang från bådas håll, en relation kan aldrig hållas vid liv om det endast är en som får kämpa, en som får dra hela lasset ensam. Förr eller senare tippar då kärran och ni faller ut för bergskanten, faller åt olika håll och skiljs åt.

Kom därför ihåg att ofta se dig om och upptäck vilka fantastiska människor du har i din närhet, i ditt liv. Ta vara på dem och var rädda om dem, så slipper du stå där en dag och önska att du hade din vän kvar.