Jag tycker egentligen att skogen är en mysig plats att vistas i. Men det finns en hake, jag gillar inte djuren som har sitt hem i skogen, rävar, älgar, grävlingar... och björnar! Det sistnämnda är min stora skräck och anledningen till att jag flyr de vackert trädbeklädda landskapet. Men så igår fick jag chansen att se en björn, trots att hon var död kan jag lova er att mitt hjärta bultade både hårt och snabbt. (Det va en hona som hade blivit påkörd och pappas jaktlag var därför tvungen att avliva henne och de letar även efter hennes två små ungar, som inte kommer överleva utan sin mamma.) Jag tror det var tur att det var en "liten" björn (ca 150 cm lång, 80 kg) för annars hade min rädsla för det bruna djuret ökat ännu mer, om möjligt. Nu ska hon till Uppsala där de ska ta prover och liknande ur forskningssynpunkt.
 

---

Förutom björnen bjöd gårdagen på uppsatsskrivande och 50-års kalas. Kjell-Åke, Saras pappa, fyllde år och det skulle såklart firas med plakat, paket och skönsång!