Skrev det här för ett tag sedan, valde att inte publicera men vad tusan, det är en del av mig...

Det bubblar av känslor inom mig. Det finns mycket jag vill ha sagt, men jag vet inte hur.
Är jag arg? Nej.
Är jag ledsen? Ibland.
Är jag besviken? Ja.

Jag tycker att när man är i vår ålder så ska man kunna behandla folk i sin omgivning med respekt, speciellt när det kommer till de man bryr sig om. Man ska våga stå för sina handlingar och inte gömma sig bakom andra människor.

Den här hösten har jag upplevt många roliga saker, men jag har också varit med om motsatsen. Två personer som jag tycker (tyckte?) väldigt mycket om valde att vända mig ryggen. Det är iallafall så jag tolkar och upplever situationen.
Det har gjort/gör ont och jag har varit/är både ledsen och besviken. Det var ju inte såhär det skulle bli. Är det över nu?

Jag väljer att inte nämna några namn, fast jag vet att flera av er vet precis vilka två jag menar. Ni vet eftersom jag har ventilerat mina tankar och fått många kloka råd tillbaka. Utan er hade den här situationen varit betydligt mycket jobbigare att bemästra. Jag säger inte att jag är färdig med det här än, det är en lång väg kvar. Men någonstans efter vägen har jag ändå börjat se ljuset i tunneln. Vissa dagar är jag riktigt stark och intalar mig själv att det inte är jag som har förlorat något på det här, det är dom. De har förlorat mig.

Jag är bra på att ge människor jag tycker om en andra chans. Men den här gången är frågan om det verkligen är värt det. Det kommer aldrig kunna bli som förut, och min respekt för dessa två har sjunkit något så kolossalt. Vill jag? Orkar jag? Jag vet till exempel inte längre hur jag ska kunna värdera deras ord, hur jag ska kunna tro på det de säger. Vad betyder egentligen meningar som "Jag tycker om dig, du är en helt fantastisk person och en av de jag bryr mig mest om." För mig är det starkt värderade ord som man inte säger till vem som helst. Speciellt inte när man bara veckor senare vänder ryggen till och bokstavligt talat försvinner ur personens liv. Hur ska jag veta att de ni säger nästa gång är sant?

Det har funnits, och finns fortfarande, kvällar när jag saknar dessa två personer så otroligt mycket. De var en jättestor del av min vardag och jag älskade att vara i deras närhet. I nuläget vet jag inte hur det skulle kännas att umgås med dem igen. På något vis skrämmer den känslan mig, för jag vet att även om vi har "lyckats" att inte träffats på två månader så är det bara en tidsfråga innan vi ses igen.

Är jag samma Sofie utan er? Nej.
Vill jag ge oss en andra chans? Ibland.
Saknar jag er? Ja.

Så har ännu en jobbvecka passerat. De går helt sjukt fort och för varje vecka blir jag bara mer och mer säker på att det är precis såhär det ska vara. Det är roligt att gå till jobbet varje dag, även om måndagarna ibland är lite tunga. Jag stortrivs med mina arbetskamrater både på OP och idrotten och jag stortrivs med mina elever, hur ofta har man sådan tur? Jag önskar att den här terminen varar betydligt längre än till den 22 december, för jag vill inte sluta. VILL INTE!

Ikväll ska jag till mitt föredetta hem nere på Norra Slottsgatan och baka pizza, dricka lite vin och kika på Idol. Fredagsmys helt enkelt!

Såhär såg det förresten ut när jag skulle flytta från Norra Slottsgatan och hem till Ljusne. Det var precis på centimetern att jag och alla saker fick plats i bilen, det kan Alex kan intyga. Gud vad vi bar ner saker för trapporna och pusslade in i bilen för att få in allt. Men det gick!!

Jag hade tänkt att jag skulle lägga upp en och annan bild sedan helgen, då ju Anette och Camilla hälsade på... men jag insåg just att kamerasladden är i Gävle och jag i Ljusne så det får helt enkelt vänta (eftersom det inte går att stoppa i minneskortet i mamma och pappas dator).

Denna vecka är det ju höstlov, vilket för oss lärare innebär en 3-dagars arbetsvecka. Precis vad jag behövde har det visat sig... Åkte raka vägen hem till Ljusne på onsdag kväll och sov sedan i 12 timmar. Om det är förkylningen eller bara det att jag är helt slut vet jag inte, men jag sov 11 timmar i natt också. Nu ska jag kika på Flickan som lekte med elden och eftersom det inte blev några bilder idag så bjuder jag på en låt istället, självklart med min nya favvo Brolle ;)

Sådär ja, då var det dags för de där bilderna...
Det blev så att syrran fixade in mig på Ladies Night i lördags och jäklar vilken show med snygga killar! Jag njöt av varje sekund ;)
 



Tyvärr är min mobilkamera usel när det är lite mörkt i rummet så här kommer en "riktig" bild på min nya favorit.

Måste ju också passa på att nämna vad jag hade för mig igår kväll "på jobbet". Det var nämligen så att fyra av oss idrottslärare hade fixat ihop en danskväll för våra elever i årskurs två. Under ett par lektioner har vi tränat bugg och foxtrot och den här kvällen var som deras examination kan man säga. Med en DJ som spelade "Sofie-musik" höjdes stämningen ytterliggare och det blev en mycket lyckad tillställning som uppskattades av våra små änglar. Dock var det ett hundratal nervösa tjejer och killar innan kvällen drog igång, det är ju pinsamt att dansa med folk man inte känner förstår ni :)
(De två översta bilderna är tagna av tidningen...)





Imorgon är det fredag igen, men inte vilken fredag som helst, för imorgon kommer Anette och Camilla hit. Wiho!!

För tre veckor sedan (tror jag) slutade fotbollssäsongen 09/10 och idag börjar träningarna för säsong 10/11, ingen rast och ingen ro skulle man kunna säga. Jag har fortfarande inte bestämt mig för jag ska göra med fotbollssparkandet. Dessutom fick jag härom kvällen ett oväntat (men intressant) telefonsamtal angående fotboll, så om det är möjligt så har det blivit ännu svårare att bestämma mig efter det.

Men nog om fotbollen nu...
Solen skiner ute och det är lördag, helt underbart!! Syrran kom till Gävle igår efter att jag slutat jobba och vi kikade runt på stan och framåt kvällningen bakades det pizza och tittades på Idol. Nu är hon och jobbar på Läkerol, där det ikväll vankas Ladies Night. Jag har hunnit med en morgonpromenad, myst med kissemissarna och städat lägenheten. Nu ska jag fortsätta att göra någon nytta!


Is på Gavleån... ett tecken på att vintern är på väg?!

Jag sitter och inväntar ett stycke inneboende så vi kan dansa lite bugg här på rumsgolvet. Imorgon ska jag nämligen lära en bunt 18-åringar att snurra på rätt sätt, så det kan vara en fördel att ha lite koll på läget själv innan. Efter dansen ska vi krypa upp i soffan och kika på tv hela kvällen, för det är jag värd!

Måndagskvällar innebär "träning" i Idun med en bunt pedagoger. Fram tills igår har det varit bollsporter som stått på listan men då en mastodontförkylning drabbat var och varannan gjorde vi igår någon form av stationsbana eftersom vi inte var så många. Det mina vänner känns idag kan jag lova, fy satan vad jag ont i armar och axlar!! Vi som mest tyckte vi lekte runt i ringar, rep, hinderbana och hopprep... det har vi fått äta upp idag.





Efter dagens eftermiddagsmöte stannade jag kvar på jobbet och körde ett pass i gymmet, löpbandet fick stå i centrum eftersom armarna knappt går att lyfta.
Nu skulle jag dessutom behöva träna på några yogaövningar inför torsdagens lektion, men kroppen känns inte rikigt redo för det... att dra liknelsen mellan mig och ett kylskåp är inte att överdriva just nu.

Nu börjar det bli hög tid att göra en liten förändrig igen, bort med det ljusa och fram med det mörka! Vet bara inte riktigt vilken form av mörkt jag vill ha den här gången.. Antingen som de två översta bilderna där det går i lite röd/guld brun, den tredje som är mörkbrun eller den sista där det är ljusare brun fast utan röda toner.








Hjälp mig gärna! :)

Ikväll tar jag Gävles bästa mäklare i ena handen och vinglaset i det andra.




No drama, cause tonigts gonna be a good night!!

Imorgon är de fredag igen vilket innebär en kort dag på jobbet. Att sluta kl 13 varje fredag är rena lyxen, helgen känns faktiskt längre. Frågan är bara vad jag ska ta och hitta på imorgon, längesedan jag hade en fredagskväll oplanerad... Känner faktiskt för vin och dans, var ett tag sedan sist och helst av allt hade jag velat ha Anette, Anna och Camilla i Gävle så vi kunde köra en sådan där galen kväll tillsammans alla flickor igen. Sådär som det var förut...




Saknar er.
♥