Att cykla med en innebandyklubba var...lite krångligt.
Att cykla till jobbet imorse var...slirigt.
Att cykla hem från jobbet var...tokhalt.

Jag har aldrig varit någon riktig hejare på att cykla. Alltså förstå mig rätt, cykla kan jag, det är bara det att saker omkring mig tycks dyka upp från tomma intet och helt plötsligt vara mitt i min väg. MIN väg.

Genom åren har jag haft ett par duster med mina cyklar. Den första jag minns hände när jag kanske var i 5-års åldern och jag slog upp hela munnen så jag liknade en utomjording lång tid efter. Usch, de bilderna är inte roliga att se. Jag vet inte hur många "små katastrofer" jag sedan varit med om, men jag vet att den sista inte är gjord. Jag har tack och lov inted bara negativa cykelminnen, "Vi tar McDriven!!!" är ett exempel på ett fint minne.


Kanske vore nåt för mig?!