Har varit på jobbet mellan kl 8-21 och det känns i både ben och huvud.
Efter den vanliga arbetsdagen väntade en infokväll där program från kommunens olika gymnasieskolor informerade om varför niorna just ska välja deras program. Vi på OP lyckades fånga mångas intressen med hjälp av elever som bar kirurgkläder (med munskydd och hela köret) och att vi hade en hjärtstartare. Men mycket folk innebar också många frågor som i sin tur innebar trötta hjärnor. Så ju längre kvällen led ju mer lockande blev den stora godisskålen vi hade på bordet → sockerchock!




Kvällen slutade dessutom med att larmet gick när vi skulle skjutsa tillbaka Benjamin och Annie till vårat hus. Vem ska vi ringa nu? Hur får vi av det öronbedövande ljudet? Kommer Securitas? Precis vad vi orkade med... suck.


Och sen va det ju det här med Sverigematchen igår, jag skämdes då och jag skämms fortfarande. Pinsamt är ordet! Hade dock en supermysig kväll med Maria, som brukar bo lite här ibland eftersom hon inte längre har någon lägenhet i Gävle.

Nu är det hög tid att krypa till kojs (undra varför man säger så förresten...) Är ju faktiskt en ny jobbdag imorgon och då väntar en liten utmaning, men mer om det en annan dag.