Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men ändå sitter jag här och knappar på tangenterna. Det finns egentligen mycket att skriva om, men så finns också det där ordet men. Ett kort ord på endast tre bokstäver, men likväl ett ord som många gånger "styr" mig. Jag borde göra såhär, men tänk om det leder till det där, osv. Så jag tror jag bestämt mig för att inte skriva om det jag tänkte, inte för tillfället iallafall. Att jag inte riktigt vet vilka som läser det jag skriver är på ett sätt tjusningen med att ha en blogg, samtidigt är det också det som i vissa fall gör att jag inte vill skriva vissa saker. Tro mig, jag blir förvånad de gånger jag tittar på statistiken och jag kan inte ens gissa mig till vilka ni är, förutom då dom som jag vet läser.

Jag har massor av bilder i kameran som jag inte orkat tagit tag i och lagt in på datorn, därför har det de senaste gångerna blivit mycket text och lite bilder. Jag ska mig i kragen och ändra på det, snart.

Tjipp pch hej så länge!

Imorgon är det syrrans tur att lämna Åänge för att åka "hem" till Kalmar igen. Sitter just nu och tittar när hon packar sin resväska och världens sötaste Skrållis har redan packat i sig själv :) Tror dock inte mamma låter henne följa med...

Jag har ikväll laddat upp inför morgondagens fotboll genom att prova syrrans spikmatta. Det gjorde förjävla ont och det snurrade i huvudet, så efter kanske två minuter var den upplevelsen över. Inget för mig!

Det nya året har börjat bra, även om det är lite tomt nu när lillebror har åkt "hem" till Luleå igen. Jag har inte hunnit med att göra nåt häpnandsväckande än, "bara" umgåtts med nära och kära. Igår och idag har jag busat med mina kusinbarn så det stått härliga till, kan säga att jag somnade ovaggad igår. I förrgår hälsade jag på Rickard, där förlorade jag stort i Mario Kart... tacka vet jag de gamla hederliga tv-spelen, där hade jag ju åtminstone en chans :)

Nu har jag bara två lediga dagar kvar och jag ska passa på att njuta och samla energi, för det lär behövas inför det som komma skall...
Hoppas också på att jag får träffa denna snygga blondin inom en snar framtid!!

2009 års sista kväll bjöd på det mesta. Glada människor, diverse drycker, hemgjort spel, fyrverkerier och bubbel i glasen. För att utveckla "diverse drycker" en aning kan jag säga såhär; Rasmus special bestod av en blandning av det mesta, däribland chokladsås och en piggelinglass. Kreativiteten var det inget fel på med smaken var kanske inte den bästa :)

- Det är ett djur. Ungefär som en häst. Den sägs vara envis.
- Ponny?
- Nej nej
- Elefant?
- Men nej, påminner om en häst sa jag.
- Julbock?

Igår var det spelkväll uppe i Sätra. Bland annat spelades "med andra ord" och det skrattades mycket då gissningarna såg ut som ovan. Vi andra runt bordet förstod direkt att det var ordet åsna som var rätt svar men tydligen var det inte lika självklart för alla :)

Roligt var det och roligare var det att de lag som jag var i vann samtliga spel. Viktigt!

Anna frös om rumpan och jag om fötterna och jag lyckades såklart elda i sockan...

Så var det bara några små futtiga timmar kvar tills julafton. Tomtarna står på sin plats, granen är klädd, klapparna inslagna och den sista sortens julgodis står på "kylning". Nu kan Bingolotto få allas uppmärksamhet och i år siktar jag på en sprillans ny bil.




Imorgonbitti väntar den nykokta risgrynsgröten och det är nog den enda dagen där hela familjen äter frukost tillsammans. Sedan fortsätter vi att äta allt det som hör julen till i två dagar, imorgon med de närmaste från mammas sida och på juldagen med de närmaste från pappas släkt. Därför tänker jag passa på att säga God Jul till dig nu istället för imorgon.


Redan som liten var jag förtjust i både klapparna och tomten...


♥ GOD JUL ♥

Dagens bestyr har inte varit varken många eller särskilt kärvande. Var hos morfar och städade lite på förmiddagen så han slipper och var sedan in till stan med Anna och kikade runt lite, samt träffade ett gäng kända ansikten. Lite senare ikväll blir det fotbollsträning och sedan sängen. Vill liksom skynda mig att vakna imorgon och veta att det nästan är jul. Alla tomtar och andra julsaker ska ställas fram, granen ska kläs, bingotottos uppersittarkväll ska visas på tv:n och skinkmackan ska ner i magen. Men mitt i alla julförberedelser händer det också mycket annat för mig just nu och ännu en gång snurrar tankarna likt ett pariserhjul i huvudet...


Vinklade persiennerna imorse och möttes av en aprikos himmel, sämre kan man ju ha det. 

När jag var liten och kom till mormor och morfars hus kring jul så sprang jag genast fram till den stora tomten som de hade och tog ett rejält grepp om halsen. Sedan släpade jag med honom vart jag än gick trots att han var större än mig. Han finns fortfarande kvar idag, men jag släpar inte längre runt på honom utan låter han få sitta med sin kompis i fotöljen och ha det bra :)




Tills sist vill jag bara säga... det är tur att man inte är ett rönnbär!!

Igår gjordes det snöänglar och pepparkakor här hemma på Åängsvägen.




Mina finfina nöffisar


Syrran in action

Sådär, nu är vi inne på den riktiga julveckan. Om bara några dagar kommer tomten, eller vänta... han hittar ju inte till mitt hus längre. Hmm, det kanske är han och inte jag som behöver en GPS runt halsen. Ja, så är det nog.

Nu ska jag strax iväg på nåt spännande och helt nytt, och vad som än händer kommer jag att vara en erfarenhet rikare efter den här dagen. Så nu är det dags att bege sig ut i det vackra vinterlandskapet... En vit jul är garanterad och det är jag sååå glad för!!

I torsdags var det födelsedagspartaj för Maria, kanske får kalla henne för "pedagog-Maria" för att skilja henne från "min" Maria. Jag och ålänningen, aka. Alexandra, tog oss en promenad upp till Söder där födelsedagstjejen höll till. Den promenaden var den mest händelserika på länge och vi skrattade tills magen gjorde ont. Hur som helst var det en trevlig tillställning, tack för det alla inblandade!

I fredags var det så dags för vår avslutningsceremoni i Valhall. Tal hölls, stipendier delades ut och det sjöngs sånger. Vi fick även en tröja med texten "behörig lärare", lite pepparkaksgodis och annat smått och gott. På eftermiddagen gav jag och Rickard oss iväg på den årliga julklappsshoppningen i Valbo mm. Blev väl kanske inte så många julklappar, men vad gör det när vi hann med att göra mycket annat, som att spela ett och annat...




Alltså denna grej är till för barn 3+ och vi höll på att gå bet. Stod och kämpande med en våg, där man skulle få den att inte väga över åt något håll, i minst 5 minuter innan vi fattade. En nybliven lärare och Studentkårens ordförande, kändes stabilt där ett tag. Rösten i datorn upprepade orden; "du behöver kanske min hjälp", "nej, tyvärr fel" osv alldelses för många gånger... Men skam den som ger sig!

På fredagskvällen var det sedan dags för tårtbak. Jag och ålänningen överraskade Basse, som fyllde år, med tårta och sång. Vi passade även på att fira min examen, därav mitt namn på tårtan.
  




Födelsedagsbarnet lyckades blåsa ut ljuset på första försöket..



Biten som blev över... Ass, hihi

Gårdagen, lördag, bestod ju av hemfärd, lite tittande när mitt lag spelade träningsmatch men framförallt ätande. Det var dags för Lilla Julafton med familjen Eklundh/Eriksson, för sisådär 24:e året i rad. Denna gång var det hemma hos oss, och maten smakade underbart, skratten, liksom sångerna avbytte varandra och det var jag och Sara som styrde upp den första snapsvisan, "armen i vinkeln, blicken i skyn..."


Hungriga


Hungrigast :)




Morgonträningen idag passade perfekt efter gårdagens ätande och efter 1h 30 minuters inomhusfotboll kan jag äta vidare idag. Jiho!!

Väskorna fyller hallen och alldeles strax bär det av hem till mamma och pappa. Ska möta upp systeryster som kommer från Kalmar och sen se till att vi får plats på tåget hem. Det brukar vara rätt mycket folk och ännu mer packning i dessa tider...

Idag vankas det inte bara hemresa, utan också fotbollsmatch och därefter "lilla julafton" med Saras familj. En tradition som våra föräldrar började ungefär samtidigt som vi föddes, vilket innebär att vi firat "jul" tillsammans i en herrans massa år vid det här laget. 

Men imorgon återkommer jag med ett gäng bilder från gårdagens händelser, den bjöd nämligen både på det ena och det andra...

Hej så länge!


Home sweet home

Gårdagskvällen spenderades hos Backman, eller Backe som fler känner honom som. Där var det full rulle på mina religionsvänner då deras opponering hade avklarats. Jag och Pahlin (som dock inte är en religionare) passade på att prata lite gamla idrottsklass-minnen, för jäklar vad mycket roligt vi har hunnit med tillsammans under terminerna. Vilka härliga människor och vilken sammansvettsad grupp vi va!






Jag trotsade det vita vinterlandskapet som är ute och tog cykeln till "Slottet" igår, efter lite överläggande med Camilla. Och tro det eller ej, men jag cyklar nog bättre när det är snö och is än när det är bar mark. Varför är jag aldrig som alla andra?


Förutsättningarna för gårdagens cykeltur.

Man skulle kunna tro att allt är jättebra just nu, MEN... det finns alltid ett men. Jag och Linda håller på att bli galen på handledaren som vi båda har haft. Han ringer när jag är på fest en fredag kl 21.30, på måndagskvällar kl 23.15, MEN nu när han måste höra av sig angående publiceringen i Diva hör vi inte ett knyst. "Jag ringer på tisdag"... nu är det torsdag och än har vi inte hört nåt. Vad är problemet??!!

Nu ska jag sluta irritera mig över det där och ta tag i packningen istället. Är ju en del saker som ska med hem, även om jag inte rikigt vet hur jag ska lyckas få med mig allt... På tal om hem, jag längtar dit. Jag längtar efter att träffa mina syskon, som jag inte sett på länge. Johan såg jag sist i augusti och Anna en snabbis i okober, så det är på tiden...




Sådär, det va allt för nu. Som vanligt har jag hoppat mellan det ena och det andra, hit och dit. Men då förstår du kanske hur det ser ut i mitt huvud just nu, det är lite snurrigt faktiskt... :)

Jag fick ett sms för ett tag sedan med en historia;

Två norrmän stod och tittade på en staty och begrundade texten "Rest 1928". Till slut sade en av dem: -Men det står ju inte vart han reste?!

Personligen tyckte jag den var lite rolig, sen läste jag vad min så kallade vän hade kommenterat längre ner i mitt sms; "Är du säker på att du inte är från Norge, Sofie?"

Tur att mina vänner har höga tankar om mig och tur att jag vet att de tycker om mig precis som jag är :)