- Det är ett djur. Ungefär som en häst. Den sägs vara envis.
- Ponny?
- Nej nej
- Elefant?
- Men nej, påminner om en häst sa jag.
- Julbock?

Igår var det spelkväll uppe i Sätra. Bland annat spelades "med andra ord" och det skrattades mycket då gissningarna såg ut som ovan. Vi andra runt bordet förstod direkt att det var ordet åsna som var rätt svar men tydligen var det inte lika självklart för alla :)

Roligt var det och roligare var det att de lag som jag var i vann samtliga spel. Viktigt!

Anna frös om rumpan och jag om fötterna och jag lyckades såklart elda i sockan...

Så var det bara några små futtiga timmar kvar tills julafton. Tomtarna står på sin plats, granen är klädd, klapparna inslagna och den sista sortens julgodis står på "kylning". Nu kan Bingolotto få allas uppmärksamhet och i år siktar jag på en sprillans ny bil.




Imorgonbitti väntar den nykokta risgrynsgröten och det är nog den enda dagen där hela familjen äter frukost tillsammans. Sedan fortsätter vi att äta allt det som hör julen till i två dagar, imorgon med de närmaste från mammas sida och på juldagen med de närmaste från pappas släkt. Därför tänker jag passa på att säga God Jul till dig nu istället för imorgon.


Redan som liten var jag förtjust i både klapparna och tomten...


♥ GOD JUL ♥

Dagens bestyr har inte varit varken många eller särskilt kärvande. Var hos morfar och städade lite på förmiddagen så han slipper och var sedan in till stan med Anna och kikade runt lite, samt träffade ett gäng kända ansikten. Lite senare ikväll blir det fotbollsträning och sedan sängen. Vill liksom skynda mig att vakna imorgon och veta att det nästan är jul. Alla tomtar och andra julsaker ska ställas fram, granen ska kläs, bingotottos uppersittarkväll ska visas på tv:n och skinkmackan ska ner i magen. Men mitt i alla julförberedelser händer det också mycket annat för mig just nu och ännu en gång snurrar tankarna likt ett pariserhjul i huvudet...


Vinklade persiennerna imorse och möttes av en aprikos himmel, sämre kan man ju ha det. 

När jag var liten och kom till mormor och morfars hus kring jul så sprang jag genast fram till den stora tomten som de hade och tog ett rejält grepp om halsen. Sedan släpade jag med honom vart jag än gick trots att han var större än mig. Han finns fortfarande kvar idag, men jag släpar inte längre runt på honom utan låter han få sitta med sin kompis i fotöljen och ha det bra :)




Tills sist vill jag bara säga... det är tur att man inte är ett rönnbär!!

Igår gjordes det snöänglar och pepparkakor här hemma på Åängsvägen.




Mina finfina nöffisar


Syrran in action

Sådär, nu är vi inne på den riktiga julveckan. Om bara några dagar kommer tomten, eller vänta... han hittar ju inte till mitt hus längre. Hmm, det kanske är han och inte jag som behöver en GPS runt halsen. Ja, så är det nog.

Nu ska jag strax iväg på nåt spännande och helt nytt, och vad som än händer kommer jag att vara en erfarenhet rikare efter den här dagen. Så nu är det dags att bege sig ut i det vackra vinterlandskapet... En vit jul är garanterad och det är jag sååå glad för!!

I torsdags var det födelsedagspartaj för Maria, kanske får kalla henne för "pedagog-Maria" för att skilja henne från "min" Maria. Jag och ålänningen, aka. Alexandra, tog oss en promenad upp till Söder där födelsedagstjejen höll till. Den promenaden var den mest händelserika på länge och vi skrattade tills magen gjorde ont. Hur som helst var det en trevlig tillställning, tack för det alla inblandade!

I fredags var det så dags för vår avslutningsceremoni i Valhall. Tal hölls, stipendier delades ut och det sjöngs sånger. Vi fick även en tröja med texten "behörig lärare", lite pepparkaksgodis och annat smått och gott. På eftermiddagen gav jag och Rickard oss iväg på den årliga julklappsshoppningen i Valbo mm. Blev väl kanske inte så många julklappar, men vad gör det när vi hann med att göra mycket annat, som att spela ett och annat...




Alltså denna grej är till för barn 3+ och vi höll på att gå bet. Stod och kämpande med en våg, där man skulle få den att inte väga över åt något håll, i minst 5 minuter innan vi fattade. En nybliven lärare och Studentkårens ordförande, kändes stabilt där ett tag. Rösten i datorn upprepade orden; "du behöver kanske min hjälp", "nej, tyvärr fel" osv alldelses för många gånger... Men skam den som ger sig!

På fredagskvällen var det sedan dags för tårtbak. Jag och ålänningen överraskade Basse, som fyllde år, med tårta och sång. Vi passade även på att fira min examen, därav mitt namn på tårtan.
  




Födelsedagsbarnet lyckades blåsa ut ljuset på första försöket..



Biten som blev över... Ass, hihi

Gårdagen, lördag, bestod ju av hemfärd, lite tittande när mitt lag spelade träningsmatch men framförallt ätande. Det var dags för Lilla Julafton med familjen Eklundh/Eriksson, för sisådär 24:e året i rad. Denna gång var det hemma hos oss, och maten smakade underbart, skratten, liksom sångerna avbytte varandra och det var jag och Sara som styrde upp den första snapsvisan, "armen i vinkeln, blicken i skyn..."


Hungriga


Hungrigast :)




Morgonträningen idag passade perfekt efter gårdagens ätande och efter 1h 30 minuters inomhusfotboll kan jag äta vidare idag. Jiho!!

Väskorna fyller hallen och alldeles strax bär det av hem till mamma och pappa. Ska möta upp systeryster som kommer från Kalmar och sen se till att vi får plats på tåget hem. Det brukar vara rätt mycket folk och ännu mer packning i dessa tider...

Idag vankas det inte bara hemresa, utan också fotbollsmatch och därefter "lilla julafton" med Saras familj. En tradition som våra föräldrar började ungefär samtidigt som vi föddes, vilket innebär att vi firat "jul" tillsammans i en herrans massa år vid det här laget. 

Men imorgon återkommer jag med ett gäng bilder från gårdagens händelser, den bjöd nämligen både på det ena och det andra...

Hej så länge!


Home sweet home

Gårdagskvällen spenderades hos Backman, eller Backe som fler känner honom som. Där var det full rulle på mina religionsvänner då deras opponering hade avklarats. Jag och Pahlin (som dock inte är en religionare) passade på att prata lite gamla idrottsklass-minnen, för jäklar vad mycket roligt vi har hunnit med tillsammans under terminerna. Vilka härliga människor och vilken sammansvettsad grupp vi va!






Jag trotsade det vita vinterlandskapet som är ute och tog cykeln till "Slottet" igår, efter lite överläggande med Camilla. Och tro det eller ej, men jag cyklar nog bättre när det är snö och is än när det är bar mark. Varför är jag aldrig som alla andra?


Förutsättningarna för gårdagens cykeltur.

Man skulle kunna tro att allt är jättebra just nu, MEN... det finns alltid ett men. Jag och Linda håller på att bli galen på handledaren som vi båda har haft. Han ringer när jag är på fest en fredag kl 21.30, på måndagskvällar kl 23.15, MEN nu när han måste höra av sig angående publiceringen i Diva hör vi inte ett knyst. "Jag ringer på tisdag"... nu är det torsdag och än har vi inte hört nåt. Vad är problemet??!!

Nu ska jag sluta irritera mig över det där och ta tag i packningen istället. Är ju en del saker som ska med hem, även om jag inte rikigt vet hur jag ska lyckas få med mig allt... På tal om hem, jag längtar dit. Jag längtar efter att träffa mina syskon, som jag inte sett på länge. Johan såg jag sist i augusti och Anna en snabbis i okober, så det är på tiden...




Sådär, det va allt för nu. Som vanligt har jag hoppat mellan det ena och det andra, hit och dit. Men då förstår du kanske hur det ser ut i mitt huvud just nu, det är lite snurrigt faktiskt... :)

Jag fick ett sms för ett tag sedan med en historia;

Två norrmän stod och tittade på en staty och begrundade texten "Rest 1928". Till slut sade en av dem: -Men det står ju inte vart han reste?!

Personligen tyckte jag den var lite rolig, sen läste jag vad min så kallade vän hade kommenterat längre ner i mitt sms; "Är du säker på att du inte är från Norge, Sofie?"

Tur att mina vänner har höga tankar om mig och tur att jag vet att de tycker om mig precis som jag är :)

Du ville prata häromdagen
Och helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
Du trodde säkert att jag hoppats
På nåt som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
Jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig

Du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig

Lite julshopping med Alex:

Sista ventileringen i fredags eftermiddag bjöd på skratt. Vi var trötta och humorn var på en låg nivå...

Humor 1. Opponenten: - Du har luft mellan raderna här...
               Respondenten: - Det blir så när man trycker enter. (På något vi ett "Sofie-svar")

Humor 2. Opponenten pekade ut något som behövde förändras då examinatorn glatt utbrister; - Bra synpunkt!! ...Jag får ju inte lägga mig i men jag tyckte det var en bra synpunkt. Nu ska jag nog vara tyst, men det var bra, det var det verkligen. Fortsätt ni, låt inte mig störa.

Som sagt, vi var trötta och hade förmodligen skrattat åt det mesta...

9.15 slog jag upp ögonen på lördagen och jag var faktiskt riktigt pigg. Mamma och pappa kom och hämtade mig vid 11 för vidare färd mot Köpis och lite julklappsshopping. Därefter följde jag med dem hem till Ljusne där det gjordes julgodis och lite annat smått och gott.

Imorse var jag uppe med tuppen. Vaknade av tonerna till ett luciatåg (på tv) kl 7.15, mamma missar aldrig det! Jag gjorde henne sällskap framför tvn medan jag åt frukost för att sedan träna fotboll. Klockan 8.20 befann jag mig på hallen och kl 10 var jag och de andra i laget helt slut. Ett tufft träningspass kan man säga.

Sammanfattningsvis kan jag säga att julshoppingen var trevlig, partajet roligt och träningen nödvändig. Ventileringsdagarna hade jag nog kunnat varit utan liksom ett par andra saker...

...måste bara sitta och lyssna på ventileringar hela dagen först. Men det ska nog gå bra, överlevde ju gårdagen och då var det jag som höll ställningarna ett par gånger, som respondet och opponent. Nu är det alltså några andras tur och jag ska bara sitta och njuta, kan vara min sista skoldag.

Ha en en bra dag och en fantastiskt rolig kväll alla som ska tömma tunnorna på Kåren, ses i dimman!
Jag återkommer när jag vaknat till liv igen...

Ett par bilder från förra årets tunntömning med mina fina flickor!

När man tror att stormen har lagt sig, eller åtminstone lugnat ner sig betydligt så blåser den upp igen. När man minst anar det får man återigen kämpa för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Som liten satt man på sig sin simring och höll sig på så sätt flytande, varför kan man inte göra det nu? Varför var det så mycket enklare när man var liten?

Det är för tillfället många tankar som snurrar runt uppe i mitt huvud, på tok för många för mitt eget bästa. Är det inte det ena så är det det andra och just nu är det allt på samma gång. Och som många gånger förut ringde jag Rickard för lite sympati och kloka ord angående en av de saker som orsakar dessa snurriga tankar. Han skrattade gott åt mig och menade mer eller mindre att jag inte borde tänka så mycket. Att jag inte skulle dra så många slutsatser förrän jag har mer kött på benen. Men hur kan man sluta tänka? Jag har insett att jag inte kan låta bli att fundera, jag kan inte lämna vissa saker förrän jag gått igenom de scenarier som kan tänkas vara möjliga. Jag håller dock med honom om att det vore bättre att låta bli, att lämna det tills jag vet mer, tills det att jag har mer fakta att gå efter. Ändå kan jag inte låta bli...

När jag är arg, glad, ledsen, lycklig, besviken, så skriver jag ofta. På bara några minuter brukar en hel sida vara full av ord. Det är på något sätt som att jag skriver av mig känslorna, sätter dem på ett papper och går vidare därifrån. Någon form av dagbok kanske man kan kalla det för, men inte en sådan som fylls i varje dag, utan bara när jag är i behov av att få ur mig saker. Det är endast jag som vet vad som finns bland dessa blad och vilka personer och/eller händelser som fått mig att må på det sättet.

Just nu skulle jag förmodligen ha kunnat fylla flera sidor med mina ord. Men istället skrev jag det här och från det att det första ordet skrevs, fram tills nu har det gått fem minuter. Fem minuter av tankar och lika många minuter av känslor.

Jag är nog trots allt en känslomänniska. På gott och ont.

Karln sjöng som en gud och jag trodde att håret på armarna skulle ramla av när han bjöd oss på O helga natt. Lägg till en supermysig julstämning i kyrkan och snö på backen så förstår du att fredagen var perfekt, sånär som på att jag höll på att missa hela grejen. Men tack och lov slutade det lyckligt.





Lördagen bjöd bland annat på fotbollsfest och beroende på hur man ville att kvällen skulle (ur)arta sig valde man sitt glas...



...nix, det stora är inte mitt. Faktum är att jag var nykter, behövde en sådan helg.

Igår vankades det adventsmys hos Alex med glögg, pepparkakor och hemgjorda lussekatter. Om ett tag ska jag pallra mig iväg till Gustaf, va på tok för längesen vi sågs (om man räknar bort ett par gånger på Heartan) och imorgon väntar fika med ett par av flickorna. Utifrån detta kan man relativt enkelt dra slutsatsen av att jag tycker om att umgås med mina vänner!