Men har högskolans hemsida någonsin gått att förstå sig på? NEJ.
Och inte gör den det nu heller... blir så less.

Imorgon förmiddag är det hur som helst dags för mig att åter sätta min fot i korridorerna, i räv- och fårhallen, i bibblan... Det känns nästan lite spännande att möta ett helt rum fullt av främmande ansikten. En liten nystart fast ändå en trygghet.

Jag är redo för att lära känna nya människor. Det kommer göra mig gott.
Ändå har jag en klump i magen för att jag kanske springer på någon som jag inte vill träffa just nu...

Efter lite mer än en timmes promenad med Camilla (vad skulle man göra utan en telefon och ett headset ibland...) så sitter jag nu i soffan och njuter av Maria Montazami som är tillbaka i rutan. De andra Hollywoodfruarna har jag inte mycket för, men Maria kan nog få vem som helst på bra humör. Hon gör ju dessutom de enda reklaminslag som jag faktiskt tycker är roande...

Jag har gått och blivit arg, sur och lättirriterad den senaste tiden. Jag blir det för minsta lilla sak, igår var det för att jag var tvungen att gå ut i spöregn och kom hem blöt och varm, idag var det efter ett telefonsamtal. Skitsaker som gör att bägaren rinner över.

Jag vill inte vara en sån här person, för det här inte jag.
Så nu har jag bestämt mig för att saker och ting ska förändras och att det i sin tur kommer att förändra mig. Göra mig till den Sofie som jag faktiskt oftast är, och det är en Sofie som inte går runt och är irriterad över saker dagarna i ända.

För snart ett år sedan lovade jag mig själv att när jag på morgonen vaknade och möttes av dessa ord så skulle jag sluta tycka synd om mig själv.


Live skulle påminna mig om att jag har så mycket att vara tacksam för, jag är frisk och kan göra vad jag vill.
Love var en påminnelse om att det finns människor som jag tycker om och som faktiskt tycker om mig tillbaka.
Laugh fanns med för att jag skulle komma ihåg att innan dagen var över så skulle någon eller något få mig att skratta.

Orden ovanför mig min byrå i sovrummet sitter alltså inte där av en slump. Jag har flera, flera gånger tittat på dem och känt att om ord kan håna någon så är det precis vad de gör mot mig. Men jag har låtit dem sitta kvar och jag tror faktiskt att de hjälpte mig vissa dagar.

Den här gången är jag absolut inte på samma ruta som jag var när jag satte upp dem, och den rutan vill jag heller aldrig mer tillbaka till. Men jag tror ändå att det är dags att påminna mig själv om ordens innebörd igen. Dags att vakna och se positivt på saker och ta tag i såndant som gör min till en suris, även om det kan innebära att något inte längre kommer bli som det tidigare har varit.

Förra veckan hade jag besök av min Camilla i tre dagar och förutom att äta (typ hela tiden) så gjorde vi lite annat också. Bland annat åkte vi, tillsammans med Camillas syster och hennes Fredrik, ut till Furuvik. Där bjöds det på massor av skratt, pick-nick i fiskelägret, en runda innen i get- och fårhagen och avslutningsvis ett varv på tivolit. Däremellan såg det bland annat ut såhär;




Tung skrinda = mycket mat!!





Att se dessa apor springa var helt klart en av höjdpunkterna.


Homosapiens.




Det var med lätta steg vi tog oss över till äventyrsön.


Ner i de djupa gångarna...




Långa Fredrik bjöd oss på skratt...





Sist men inte minst till min favoritbild.

"Kajmaner i vattnet! Håll händerna innanför räcket"
Living on the edge!! ;)

Jag skulle kunna tänka mig att börja i skolan nu, tycker att dagarna börjar bli lite långtråkiga. Jag vill lära mig nya saker och dessutom ska det bli roligt att läsa en kurs, att på något sätt få en annan frihet än vad man faktiskt har när man jobbar. Jag har lovat mig själv att jag ska träna mer.

När jag bodde på Brändströmsgatan fanns det dagar jag väcktes av någon annans väckarklocka, eller rättare sagt någon annans väckninsalarm på mobilen. I det här fallet råkar "någon annan" vara han som bodde i lägenheten ovanpå min. En kille som är (åtminstone var) allt annat än morgonpigg.

Uppe i lägenheten avlöstes den ena väckningssignalen av den andra och det var inga vaggvisor om man säger så. Men vad hjälpte det?! Jag brukade vakna av att hans mobil låg och vibrerade på en hylla ovanför hans säng. Jag, som hade ett tak och en bra bit till mobilen men han som hade den decimeter från örat, ja han sov vidare. För mig helt oförståerligt.

Imorgon börjar den här "någon annan" jobbet igen på riktigt efter semestern och jag är glad att jag inte längre bor i lägenheten under. Jag önskar faktiskt att jag sett den här videon några år tidigare, då hade jag kunnat öva svingar md hans ena katt och sluppit vakna av någon annans väckarklocka.



Det finns så många likheter (även om den här sekvensen inte innehåller någon alarmsignal).
En trött kille - check
En högt tickande väckarklocka - check
En jamande, kurrande och hungrig katt - check

...men vännen, jag tycker om dig ändå ;)

Sedan jag kom hem från södra Sverige har dagar, kvällar och nätter har på något vis flytit ihop och jag har ingen större koll på vilken veckodag det är.  Och precis som rubriken skvallrar om har det varit lata dagar utan några "måsten". Jag har umgåtts en hel del med den där vd:n, myst med Matilda och Melker och i torsdags eftermiddag tog jag tåget hem till Hälsingland för lite fotbollsträning. 

Just nu spenderar jag mina dagar i stugan ute i Lövskär och njuter av havet, god mat och lugnet. Idag tog mamma och jag en sväng ute i blåbärsskogen och igår kom pappa hit med 15 liter gula kantareller. Badtemperaturen visar mellan 21-23 grader beroende på vilken tid på dygnet det är, men än har jag inte slängt mig i. 

Gårdagskvällen bestod av bortamatch mot Kilafors, och vi lämnade Knöttas med en 2-1 vinst! Imorse när jag satt nere vid bryggan och åt frukost var det nära att mackan fastnade i halsen... -Va sjutton, det är ju jag på bilden i tidningen!! Inte vackert kan jag lova, lagkaptenerna i en fight om bollen så det gick inte att missa att den ena personen var jag.

Nu ska jag se så att pappa sköter grillen på rätt sätt och sen njuta av en god middag med utsikt över havet. Kanske att jag ska svänga ihop en efterrätt också, det är ju lördag och nyplockade blåbär står i kylen...