När jag bodde på Brändströmsgatan fanns det dagar jag väcktes av någon annans väckarklocka, eller rättare sagt någon annans väckninsalarm på mobilen. I det här fallet råkar "någon annan" vara han som bodde i lägenheten ovanpå min. En kille som är (åtminstone var) allt annat än morgonpigg.

Uppe i lägenheten avlöstes den ena väckningssignalen av den andra och det var inga vaggvisor om man säger så. Men vad hjälpte det?! Jag brukade vakna av att hans mobil låg och vibrerade på en hylla ovanför hans säng. Jag, som hade ett tak och en bra bit till mobilen men han som hade den decimeter från örat, ja han sov vidare. För mig helt oförståerligt.

Imorgon börjar den här "någon annan" jobbet igen på riktigt efter semestern och jag är glad att jag inte längre bor i lägenheten under. Jag önskar faktiskt att jag sett den här videon några år tidigare, då hade jag kunnat öva svingar md hans ena katt och sluppit vakna av någon annans väckarklocka.



Det finns så många likheter (även om den här sekvensen inte innehåller någon alarmsignal).
En trött kille - check
En högt tickande väckarklocka - check
En jamande, kurrande och hungrig katt - check

...men vännen, jag tycker om dig ändå ;)