Det värmer...

...i mitt lilla hjärta att det fortfarande finns folk som tittar in till mig här trots att jag just nu är världsdålig på att skriva något. Uttrycket "det är mycket nu" har jag sagt rätt ofta på sistone av den enkla anledning att det är just precis så. Men jag trivs med det mesta, det finns bara ett frågetecken och det ska jag reda ut så snart jag har ork till det.

Jag laddar just nu för att ge er en stor bildbomb av de senaste strapatserna, det finns en del roligheter bevarade i mobilkamerna minsann.

Innan jag säger hej då för nu vill jag önska världens bästa Rickard en härlig dag imorgon. Grattis i förskott vännen min!

Imorgon drar allvaret igång...

Jag lägger en till helg till handlingarna. Att dessa dagar alltid ska försvinna lika snabbt som de kommer tycker jag inte riktigt om. Imorgon är det, vare sig jag vill eller inte, måndag och jag ska träffa några av mina nya elever för första gången. Men andra ord, imorgon drar allvaret igång på riktigt. Spännande!

Efter jobbet ska jag försöka lyckas hinna med tåget då det vankas fotbollsmatch mot Bergvik, hoppas vår fina form från sist håller i sig.


Herrejösses!

Hjärnan är fullproppad med information och än har jag bara jobbat 3 dagar, är tveksam om det får plats något mer därinne faktsikt... Lika mycket kaos som det är där uppe är det även i lägenheten. Phu, jag ser fram emot fredag eftermiddag så jag får vara lite ledig ett par dagar och hinna packa upp lite.

Gårdagen innefattade inte endast jobb utan även en fotbollsmatch som slutade med vinst, 8-2. Gött!

Jag återkommer inom kort med en liten uppdatering om helgen, hade ju besök från storstan :)

He´s back!

Allas vår Zlatan är tillbaka i den blå-gula dressen och börjar med att göra mål. Vi hade behövt honom i våran match igår som inte gick sådär bra som vi hade hoppats. Ibland skiter sig allt helt enkelt, bara att bryta ihop och komma igen! Jag lyckades desstuom dra på mig ett gult kort, inte ofta det händer kan jag lova.

Jag har absolut inget att skriva egentligen som du märker, men jag tycker det är så himla tråkigt att kika in på någons blogg när det är samma rubrik och text som möter mig...

Det är förresten de sista självaste dagarna på ledigheten nu, på fredag är det dags att börja jobba igen... fredag den 13:e, vilket startdatum. Och helgen ser jag verkligen fram emot, bästa Anette kommer till Gävle och hälsar på!!

Åter till Sverige-matchen...


Två härliga torsdagar!

Jaha, så vad var det där jag sett fram emot nu då? Det där jag skulle göra förra torsdagen...
Jo, det vankades Trivselkväll på berget inne i stan och gästartisten för kvällen hette Magnus Carlsson!!

Men innan han klev på scenen var det final i sommarens talangtävling och en av mina "gamla" elever sjöng så håret reste sig på mina armar. Grym! Dock vann hon inte. Det är även ällsång dessa kvällar och självklart kommer proramledaren fram till mig och trycker upp micken, så det va bara att se glad ut och sjunga. Tur att det bara var ett par tusen söderhamnare där...


Duktiga Ljusnetjejen i mitten.


Om han va bra? Han va ju såklart bäst ;D

I torsdags fick jag inte se någon Mange, men däremot flera av mina fina Gävle-vänner. Shoppingrunda på stan med Matilda, minigolf och lunch med Maria, umgänge i Rasmus nya lägenhet md han, Johan och Mirza. Hann även med att träffa Jenny samt möta upp tre av mina nya arbetskamrater på min blivande arbetsplats. Vi drog igång ett projekt som vi nu ska försöka ro i land så småning om, lyckas vi så kommer det bli superbra!




(Observera att jag har publik till höger!)

Okej, till slut måste jag väl erkänna att Maria vann golfen även detta år, men nästa sommar ska jag se till att ha tjuvtränat så jag höjer ett varningens finger redan nu. Se upp!! :)


En söndag i augusti.

Okej, tänk dig att du sitter i en buss och vet att du ska sitta där i två timmar. När du klivit av ska du byta om, värma upp och spela match i nittio minuter för att sedan duscha, byta om och åka buss i två timmar igen.

Tänk dig dessutom att när du kliver ur bussen och blickar ut över fotbollsplanen möts du av kossor som går och betar där bredvid, samt en man som förgäves försöker måla vita linjer på det blöta och långa gräset. Att vi hamnat mitt ute på landet går det inte att ta miste på. 

När du sedan, efter att i nittio minuter har svettats och försökt låta bli att halka runt i gräset alltför mycket, möts av duschar från stenåldern går det inte göra annat än att le. Där står du, och för att ens kunna bli blöt måste du (eller någon lagkamrat) dra i ett snöre från taket och sedan hålla i det så länge du vill att vattnet ska rinna ur kranen.

Charmigt eller inte? Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker.
Däremot tycker jag att Hälsingland är otroligt vackert och att 3-0 vinsten satt fint.

         

RSS 2.0