Kan inte sommaren börja nu?

Det känns inte som sommarlov, inte ens som sommar. Det känns precis som det gjorde i maj och som det gör i september.
Snart är det ju juli och snart är jag ett år äldre....igen. Att se tillbaka på mitt år som 25-åring gör jag både med vilja och ovilja. Mycket roligt har såklart hänt och det jag kommer minnas mest är mitt år på Polhem, så otroligt lärorikt på många sätt! Att dessutom ha jobbat med de fantastiska personer som jag gjort är ett kapitel för sig. Jag kan inte annat säga än att jag är lyckligt lottad som fick det där jobbet, för exakt ett år sedan (minus tre dagar). Hade jag varit lika positiv till mitt yrke om jag hade stannat kvar på Stenberga? För det lutade länge åt att jag inte ens var säker på att jag ville ha det nya jobbet, om jag så skulle bli erbjuden det;

 "I fredags var jag på arbetsintervju, Linda hade förvarnat mig på att det inte bara var rektorn som var närvarande utan även två idrottslärare, med varsitt anteckningsblock som de fyllde med bokstäver medans jag svarade på krångliga frågor. När jag blev frisläppt efter 1 timme ringde jag Linda på vägen hem och skrattade lite över situationen, det kändes (kan jag tänka mig) som att ha varit på förhör. När jag sedan klev innanför dörren och J frågade hur det gått svarade jag direkt; "Jag vill nog inte ha det!" Jag tror att vi båda två blev förvånade över mitt snabba svar, ville jag inte ha jobbet om jag skulle bli erbjuden det?
Sedan dess har jag haft funderingar kring hur jag ska göra om jag skulle få jobbet. Var jag beredd att lämna tryggheten på Stenberga? Skulle jag klara av det som förväntas av mig på på det nya jobbet? För jag vet med säkerhet att det inte kommer att bli en enkel match."

Det blev ingen enkel match, och med risk för att låta självgod så måste jag ändå säga att jag gick ur matchen som segrare. Alltså inte segrare mot några elever eller så, utan över arbetet i sig. Jag har gått därifrån med en enorm vinst -visdom och erfarenhet.

Nu ska jag fortsätta att njuta av sommarledigheten (för än kryper det inte riktigt i kroppen) och nästa gång ska jag peppra er med massa bilder!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0