Har nyss kommit hem från kvällens fotbollsträning och nu har jag dåligt samvete.
På fredag är det match i Vallvik och avskedskalas i Gävle, det är omöjligt att hinna med både och så jag har sagt nej till matchen. Jag som egentligen tycker att man inte kan låta en fest gå före en match, jag som aldrig skulle göra så. Samvetet gnager samtidigt som jag vet att jag valt rätt. Johanna flyttar snart till Gotland och mina sjuksyrror tar examen om två veckor, klart jag måste vara med och säga hej då och grattis. Hade jag varit ensam målvakt i laget skulle det ha varit ännu mer själviskt gjort av mig, men nu vet jag att det finns andra som kan spela på min plats så därför borde jag inte ha så dåligt samvete. Egentligen.

Undrar om jag nu lyckats övertala mig själv att släppa den gnagande känslan... På fredag tänker jag dock inte känna efter utan endast fokusera på mina fina vänner, även om jag såklart håller alla tummar jag har för mina fotbollstjejer.