Igår cyklade jag 2,5 mil och dessutom var det en fotbollsträning på kvällen där vi fick veta att vi levde. Idag cyklade jag 2 mil, över stock och sten, mellan myggsvärmar och vattenhål... jag svor som en gammal gubbe längs vägen, som dessutom bestod till 50% av uppförsbackar. Aldrig mer säger jag.

Förutom denna icke trevliga cykeltur har jag idag fått ett nytt jobb.
Nu vet jag att det finns de som inte hänger med i svängarn eftersom jag har varit dålig på att uppdatera här, så jag gör en liten tillbakaspolning...
I fredags var jag på arbetsintervju på Polhemsskolan i Gävle. Linda hade förvarnat mig på att det inte bara var rektorn som var närvarande utan även två idrottslärare, med varsitt anteckningsblock som de fyllde med bokstäver medans jag svarade på krångliga frågor. När jag blev frisläppt efter 1 timme ringde jag Linda på vägen hem och skrattade lite över situationen, närmare detaljer håller vi för oss själva. När jag sedan klev innanför dörren och J frågade hur det gått svarade jag direkt; "Jag vill nog inte ha det!" Jag tror att vi båda två blev förvånade över mitt snabba svar, ville jag inte ha jobbet om jag skulle bli erbjuden det?

Sedan dess har jag haft funderingar kring hur jag ska göra om jag skulle få jobbet. Var jag beredd att lämna tryggheten på Stenberga? Skulle jag klara av det som förväntas av mig på Polhem? För det vet jag med säkerhet inte kommer att bli en enkel match.

Efter ett långt samtal med min personliga rådgivare, även kallad Rickard, hade vi övervägt samtliga positiva och negativa saker som gick att hitta hos de två skolorna. Jag blev lite klokare efter detta, så när rektorn från Polhem ringde i morse tackade jag ja till jobbet utan att tänka två gånger. Det kommer att bli en enorm utmaning, men jag får vara i Gävle och slipper pendla. Nu måste jag ju "bara" försöka hitta någonstans att bo... jag är öppen för förslag så hojta till om du vet något :)

Något jag har lärt mig på kuppen är att jag ska sluta slå vad om saker som jag har den minsta chans att förlora. (Jag trodde väl aldrig att jag skulle få det där jobbet, en liten sketen Ljusnebo... vem vill ha en sån på ett stort gymnasium i Gävle liksom?!) Men nu har jag, dum som jag är, sett till att jag ska åka motorcykel. Hur tusan tänkte jag, jag är ju livrädd för sånna fordon?? Därför tar jag mer än gärna emot tips på hur jag ska slingra mig ur det här innan det är för sent...

Nästa gång lovar jag att skriva ett lite lättsammare inlägg med bilder. Jag lovar också att det blir gjort snart, men tills dess, ta hand om dig!