Gårdagen var aningen underlig.
Att efter fyra år lämna mitt hem och packa ner "mitt liv" i kartonger kändes lite konstigt. Jag ser med blandad förtjusning fram emot helgen när allt ska ut därifrån, tills jag en sista gång ska stänga dörren, låsa den och sedan ge bort nycklarna till någon annan. Till någon som ska bo i mitt hem.
Det har varit fyra helt fantastiska år på Brändströmsgatan och jag har haft turen att ha underbara människor några trappsteg bort. Utan er hade jag garanterat inte trivts lika bra, det är jag helt säker på! Därför packar jag ner alla våra minnen i en särskild kartong. I en kartong som varken är gjord av papp eller något annat material, utan i en sådan som hela tiden kan finnas nära mitt hjärta, för där finns ni.
Hur mycket jag än har tyckt om att bo på Brändströmsgatan är det dags att ta ett nytt kliv.
Det ska bli skönt.
Jag längtar.

Det har varit fyra helt fantastiska år på Brändströmsgatan och jag har haft turen att ha underbara människor några trappsteg bort. Utan er hade jag garanterat inte trivts lika bra, det är jag helt säker på! Därför packar jag ner alla våra minnen i en särskild kartong. I en kartong som varken är gjord av papp eller något annat material, utan i en sådan som hela tiden kan finnas nära mitt hjärta, för där finns ni.
Hur mycket jag än har tyckt om att bo på Brändströmsgatan är det dags att ta ett nytt kliv.
Det ska bli skönt.
Jag längtar.

Kommentarer
Postat av: Maria
Tack för den tid vi har fått här, men nu fortsätter vi ändå:D Kommer sakna dig här på brändströmsgatan!!Massa kramar!
Postat av: Camilla
Jag förstår precis hur du menar.
Jag kollar på dig varje dag, på ett kort som sitter på mitt kylskåp. Ett kort som betyder så mycket, som visar vår vänskap. Jag läser texten emellanåt, en text som verkligen berör mitt hjärta.
Jag saknar dig vännen. Redan. Förmodligen för alltid.
Trackback