Rickard fick mig att inse att jag skrivit något här på bloggen som jag kanske inte borde ha gjort, så nu är det borta... istället tänkte jag nu ta och skriva några väl valda ord om Rickard.

Han tror att han är bäst, men vi runt omkring upplever honom som pest.
För att orka lyssna på hans storhetsvansinne, gäller det att ha fungerande öronproppar därinne.
Jag har känt honom i tre lååånga år och jag har av ilska många gånger slitit mitt hår. 
Jag är en gottegris så att jag umgås med honom beror endast på att han ibland är snäll, och ger mig en karamell. 
Tack för mig, det var allt jag hade att säga om dig.


...jag tror att alla redan förstår att det jag egentligen menar är detta;
Du är en av de finaste människorna jag känner och du har gjort så mycket för mig, förmodligen mer än vad du själv vet om. Skulle jag säga att våran tid tillsammans alltid varit rolig och som en dans på rosor skulle jag ljuga. För vi har haft våra stunder när (åtminstone jag) tänkt att här tar det slut, det är inte värt att lägga mer energi på detta. Men vad det än har varit, så har vi kommit ur det ännu starkare. Underbara, fina vän. Hoppas jag aldrig behöver fundera över hur mitt liv skulle se ut utan dig.

Tack för att du finns.