Turning-point
Idag har jag gått här hemma i huset som en halvdöd zombie (eller dom kanske redan är död?) aja, föreställ dig en halvdöd döing så ser du mig. Jag borde ju jubla och vara glad för att jag har påsklov, vad är det för fel på mig... kan jag sluta att tycka synd om mig själv och ta tillvara på de lediga dagarna istället?! Nu ska det bli skärpning för fröken Skoglund, det här håller inte.
Jag har också lovat mig själv att börja träna seriöst igen, jag vet att jag mår bra av att röra mycket på mig och nu finns ingen återvändo. Fotbollsträningar på fasta dagar och ett Friskiskort där jag inte kan ha närmare till gym/jympa/spinning (bor i samma hus). There´s no more excuses! Jag ska ju för sjutton gubbar springa Vårruset i maj, kanske ska se till att inte komma sist av arbetskamraterna... jag menar, hur skulle det se ut, idrottsläraren var sämst. Nej det håller inte, det fattar ju till och med mina yngsta elever.
Avslutar detta uppmuntrande inlägg (ironi givietvis) med en bild från igår. Ge mig sol resten av veckan!