En riktig rocktjej blir jag nog aldrig...

Kåren var för kvällen omgjord till en mysig träffpunkt där såklart scenen stod i centrum. Jag visste redan innan vi gick dit att det inte riktigt skulle vara min musiksmak, men jag tycker ändå att det stundtals var helt okej. Så vid midnatt traskade jag med gott humör mot Brändströms när Maria och Sanna begav sig ner mot stan. 03.30 var jag inte längre lika positivt inställd till "rockmusiker". Att de har starka röster och kan föra oväsen kanske ligger i deras natur, men det ligger inte i min att väckas vid den tiden av att de dundrar upp i lägenheten ovapå min. Som tur var däckade de efter en knapp timme och jag kunde återgå till sovandet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0