Aldrig ska man sluta förvånas...

Jobbet på skolan har gått jättebra och tur som jag har så fick jag idag vara med på niornas avslutningsmiddag med rektorn och andra lärare, mycket trevligt. Nu är jag hem och vänder för att snart åka till Ljusdal och spela match, hoppas att vi tar med oss tre nya poäng hem, bussresan tillbaka till Ljusne brukar bli lite roligare då =) Jag har även lovat Mange att göra ett mål tillägnat honom eftersom han tydligen gjorde ett för mig i söndags. Men lite press är bra, då kanske det blir nåt gjort också...

Jag måste även berätta en sak jag finner ganska komisk. När jag läste min kostkurs hade vi grupparbete och jag och en  person i min grupp hade lite meningsskiljaktigheter, milt uttryckt. Idag fick jag ett sms från ett "okänt" nummer; "Hej =) Hur gick det för dig på kursen?" Mycket riktigt, jag kollade upp nummret på internet och det var han... Nu ställer jag mig tre frågor: 1) Varför gjorde han en smilegubbe efter hej? 2) Har han dåligt samvete och försöker vara trevlig såhär i efterhand? (Isåfall kommer det lite sent.) 3) Är han tacksam för att jag hjälpte honom få ett bra betyg i och med att jag och en annan i gruppen skrev uppgifterna? (Isåfall ångrar jag mig lite nu.) Jag har iallafall återigen blivit påmind att man aldrig slutar att förvånas...

Nu laddar vi för match och inför imorn då lillebror tar studenten, fy sjutton vad tiden går!!

Mål va det ja...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0