Efter en hel helg borta från plugg var det idag åter dags att bosätta sig i grupprummet där jag, Linda och Alexandra kämpade vidare med våra måsten...

Var ute på en promenad nu på kvällningen och jag skäms när jag säger att det var så längesen det skedde sist att jag inte ens kommer ihåg när det var. Man kan lugnt säga att det har gått utför sedan min promenadkompis flyttade från Gävle, men å andra sidan går jag till skolan, till affären, till träningen osv...

På min promis passerade jag ett hus där jag för ett par år sedan brukade spendera relativt mycket tid, och att bara titta in genom fönstret gjorde mig nostalgisk. Nu känns allt så främmande och långt borta, även om jag någonstans inom mig fortfarande känner hur pulsen ökar lite så fort jag går förbi där eller när möter personen i fråga. Hittills när jag mött honom har jag dock gömt mig bakom en vän eller tittat bort. Men på senare tid har jag haft en känsla av att jag faktiskt vill träffa honom. Nu vet jag att jag äntligen kan bemästra situationen, just av den enkla anledningen att han har bevisat att jag fortfarande finns i hans tankar...

Nog svamlat för idag, imorgon väntar en  ny dag i bibblan med allt vad det innebär. Sov gott mina vänner!